Aftonbladet – 14 december 1835, sida 1

fraga la8tllaga EN DCVaplad HCEUTANtEl, dll ICKE prononcera sig på något sätt, och att sålunda upprätthålla ett jemnvigts -system, hvaraf ledningen i viss mohn fölle i dess händer. De sista konferenserne i Töplitz hafva tillräckligen ådagalagt denna oböjliga vilja. Således kunde blott ett sjökrig komma ifråga, och Rysslands stolthet är visserligen icke nog obetänksam att vilja börja en kamp -mot Brittiska flaggan. Pålika sätt förhåller det sig med den andra frågan i afseende på de Förenta Staterne.. Elementer till en alfvarsam strid kunna finnas; man kan hota hvarandra ; oskickligheten ellersömtåligh eten hos kabinettet i Tuilerierne eller i Förenta Staterne kan bringa de båda folkens nationalanda i jäsning, och några kaparkapteners snikenhet uppmana till krig; men det . skulle vara en dårskap hos tvenne nationer, som stå så högt i verldens aktning, att genom ett krig kompromettera alla politiska och kommerciella interessen. Sluthgen råder Temps Fransyska regeringen att i denna sak antaga Englands bemedling, emedan England måste anse sin allians med Frankrike som ett vödvändigt vilkor för sitt inre och yttre system, i synnerhet som det äfven talas om en hemlig allianstraktat, som Förenta Staternes regering skall hafva slutit med regeringen i St. Petersburg Paris den 20 Nov. 1835. De Europeiska regeringarne på fasta; landet äro, med undantag af Ryssland, genom konflikten med tidsanden, bundna i sådana förhållanden, att en fri politik utåt är för dem . .omöjlig. Osterrike i synnerhet yrkar på upprätthållandet af freden i Europa, emedan denna fred sätter detsamma i stånd att befästa sitt herravälde äfven ofver de: trakter af södern, der den så kallade tidsandan gör de högljud-: daste foördringarne. Dernäst ar Frankrike mer : eller mindre nödvändigt bundet vid ett fredstillstånd, emedan öfvervigten af krigiska elementer, innan dynastien : blifvit konsoliderad; lätteligen kunde förena sig med den republikanska andan, till propagandistiska systemer, och dynastien derigenom komma i fara ; dock har densamma redan gjort betydliga steg till konsolidering genom borgarklassen; och dess ärelystnad kunde vexa. Frankrikes medfödda sträfvande går ut på besittningen af -BRhenprovinserne; derefter, fastän i aflägsnare grad, på en öfvervigt i Italien, såsom Österrikes rival. . I afseende på Rhen är England, genom sina handelsspekulationer, Frankrikes naturlige motståndare, liksom Ö sterrike af gammal afundsjuka är det i afseende på Italien. Preussen deremot, hvars interesse det är attarrondera sig genom Sachsen och Hannower, men som genom länder på andra gsidan Rhen snarare försvagas än stärkes; och Rysslaud, som har ett interesse i Konstantinopels eröfring och att få fast fot i mindre Asien, synas vara Frankrikes naturliga vänner, då man har afseende på den yttre politiska stäliningen. Preussen står genom sitt läge, på visst sätt i en fiendtlig ställning till England, i anseende till det inneboende begäret efter Hannower och det öfriga af Norra Tyskland, ett begär, som ligger 1 sakens natur. Ryssland är Österrikes naturliga motståndare, äfvensom Englands, genom sin ställning till Turkiet. Om man alltså blott ville följa de yttre, gifna, naturliga och såkallade politiska interessena, så gåfves, åtminstone för den närmaste tiden, ech intilldess nya förhållanden hunnit bilda sig, en naturlig allians mellan Ryssland, Frankrike och Preussen ä ena sidan, och å den andra mellan England och Österrike. Men så enkelt ordna sig icke sakerne. Med undantag af England och Ryssland hafva alla hufvudmakterne i Europa borgerligtaristokratiska interessen. En mäktig adel finnes ännu blott i de Österrikiske staterne, der medelklassen ännu icke råkat i politisk konflikt med densamma; men i Italien står en del af adeln på samma sida som medelkassen, genom sina liberala tänkesätt, och Österrikes politik består i att hålla en monarkisk medelväg mellan de båda stridiga rigtningarne, hvilket egentligen är det samma, som att lemna utvecklingen af sakerne åten mer eller mindre aflägsen framtid, utan att ordna dem för denna framtid eller förbereda detta ordnande. I Preussen finnes rivalitet utan konflikt mellan adel och borgarstånd; om också adeln, framför det senare, har en viss militärisk glans, så ligger dock i denna stat kärnam af magten egentligen i ett borgarstånd; som står på en hög punkt af odling. I Frankrike kan icke mera vara fråga om adel såsom en oafhängig korporation; allt hvilar på medelklassen, och på pärskapet såsom en stor politisk fiktion utaa rot i folket; men borgaren blir aristokratiserad genom besittningen af makten, i motsats till de lägre folkklasserne, med :hvilka i framtiden mer eller mindre hårdnackade strider förestå honom. Allså hafva dessa trenne.stora makter —, Österrike, Frankrike, Preussen — lika inre tendenser, modifierade af deras olika lägen; i den ena staten herskar aristokratien mera i dess äldre betydelse, i den andra medelklassen; man : Jar hala hact2år ctatanc hörna AÄfgarallt af medela