Aftonbladet – 14 december 1835, sida 1

egna i dess läge är, att detta land redan länge haft en med den höga aristokratien politiskt beslägtad och i densamma inflätad medelklass; men att utanför denna medelklass en ny hotar att bilda sig, och att en strid med demokratien kunde gifva England dess politiska dödsstöt, hvilket de gamla Whig och Torypartierne gemensamt äro interesserade i att förekomma. Såväl de gamla som de nya partierne i detta land kunna fritt bilda och utvecka sig, hvilket på fasta landet är omöjligt — utan regeringens medverkan. På kontinenten beror allt af styrelsernes vishet och omsorg, men i England af partiernes politiska förstånd. Detta förstånd har hittills hållit jemnvigten mellan deras passioner och öfverdrifter. Emedan England ännu icke utkämpat denna inre strid, önskar det freden, men det har alldeles intet interesse i status quo,det har blott ett interesse: att hålla Frankrikes makt i Europa, och Rysslands i Asien i tygel. En Fransysk-Rysk allians vore den största fara för England, och skulle der gifva utbrott åt en revolutionär demokrati; derföre är England, så angeläget om Frankrikes vänskap, derföre vänder det Sig än till regeringen, än till partierne; derföre smickrar det den Fransyska fåfängan, och går in på de Fransyska ideerne, för att desto säkrare kunna kontrollera de Fransyska intressena. Lissabon d. 25 Okt. 1835. Drottningen åker ofta ut i öppen vagn, och äter helt ogeneradt i publikens åsyn gueijadas (små kakor). Ministrarne styra ensamme riket: dock är deras ställning ganska brydsam och osäker, dels i anseende till oenigheten inom kabinettet, dels genom den befallande ställning, som klubbarne antaga. För närvarande smickra ministrarne de exälterade, och en mängd tjenstemän fingo nyligen afsked för att ställa dem tillfreds. Hertigen af Palmella sade för icke länge sedan i ett samtal med Englands och Förenta Staternes ministrar, att de afskedade voro Migueliter och exalterade; men det är ju omöjligt att på en gång vara båda delarne. Förliden vecka skickade Hr Mendizabal hit en kurir, som medförde hans plan ull Don Carlos? fördrifvande. Enligt densamma är det hans afsigt att sätta Infanten Don Fransisco de Paula såsom generalissimus -i spetsen för 60,000 man, och han ber den härvarande regeringen, att gifva Marskalk Saldanha befälet öfver den Portugisiska hjelpkorpsen, på det: han sedermera såsom generaladjutant måtte kunna gå Infanten tillhanda. — Den 18 dennes kom Giefve Lumiares son tillbaka från England. Han medförde depescher i afseende på Drottningens förmälning, den Portugisiska hjelpkorpsen och det förestående partiella ministerombytet. — Inom de truppar, som äro ämnade till Spanien och stå i Tras oå Montes, skall desertionen vara ganska stark, dels till Spanien, dels till våra egna provinser. Soldaterne visa öfver hufvud mycken ovilja mot denna expedition. Befälhafvaren lör densamma, Serrao, skrifver ena gängen efter den andra från Braganza, att man måtte skicka honom de effekter, som erfordras för trupparnes utrustande, hvarforutan han icke kan sätta sig i rörelse. Den brigad, som härifrån skall stöta till korpsen, fortfar att vara marschfärdig. Man ämnade i början utvälja 180 liberala af hvarje korps, men öfvergaf den planen. I Erona har d. 16 dennes varit ett upplopp, hvari till och med nationalgardet tagit del, och varit med om att ropa: Lefve 1820 års konstitution! Musikkorpsen måste dervid spela konstitutions-hymnen. — I grannskapet af nämndr stad hafva flera mord forefallit, äfvensom vid Coimbra. enn 7