Aftonbladet – 14 december 1835, sida 1

UTRIEES. (Ur Temp s.) Låtom oss kasta en blick på den närvarande tidens tveune märkvärdigaste politiska facta: 1 )stridigheterne mellan Förenta Staterna och Frankrike; 2)den häftiga rivaliteten mellan England och Ryssland. Sakernes ställning mellan dessa makter, så invecklad den också. är, skall likväl icke leda till något krig; man skall visserligen rusta, å ömse sidor vidtaga försigtighets-mått, afskicka eskadrar, men allt detta är ännu icke krig; man skall icke föra något krig, emedan sinnena och intressena äro deremot. Alit ordnar sig nu för tiden genom diplomatiens fredliga verksamhet. Om man betraktar händelserne sedan 1830, så skall man visserligenx bland dem finna vida kinkigare omständigheter än de nuvarande. Det ligger i öppen dag att, efter uppträdena i Bräössel 1830, eller upproren i Parma och Modena 1831, hade Preussen och Osterrike en mängd skäl att företaga krigiska operationer, och likväl stodo de med gevär på axel; de vågade icke gå utom den kretskabinettet dragit omkring dem. Man fruktade att störa allmänna krediten, att öppna ett slagfält, hvilket hade varit så svårt att åter tillstänga; man besinnade Sig just vid randen af en brytning, ty hvarje nation hade den instinkten, att man väl visste när ett krig började, men icke när det slutade. Ställningen har icke förändrat sig sedan dess, och man kan säga att kabinetterna för mnärvarande äro ännu mindre hågade, att decidera sig för kriget. TI afseende på ställningen mellan England och Ryssland, så måste man ko.nma ihog att dessa tvenne makter, himen vare prisad! befinna sig i ett sådant geografisktläge till hvarandra, att ett krig dem emellan blott kan kom