Aftonbladet – 27 november 1835, sida 3

ska halföns befolkning; och då ännu de särskilda provinserna bildade egna Konungariken; hade hvart: och ett sådantsina lagar och institutioner, Sådana omständigheter och tilldragelser bildat dem. Hvarje liten stat hade sin särskilda lagstiftning och sin enskilda municipalförvaltning. Sedan de sammansmält till ett enda rike, bibehöllo de ännu sina. ursprungliga nationalförsamlingar under form . af Provincialständer. Sålunda gafs det Fueros af Kastilien, Fueros af Valencia, liksom det i Frankrike fanns Parlåmenter i Rouen och Bourdeaux. Dessa lokala legislaturer eller Cortes, som de i Spanien kallas, kommo visserligen allt mer och mer i förfall efter hvarje ny förening, men bibehöllo likväl länge ett stort anseende och ägde makt nog alt, vid hvarje ny morarks uppstigande på thronen, aftvinga honom en ed, att han skulle respektera lagarna. Slutligen upphäfdes de med våld af Kejsar Öar! V, sedan de redan förut af kardinal Ximenes erhållit dödsstöten. Deras urkunder, som finnas i behåll, framställa en liflig tafla af-forntida seder: De äldsta deribland äro Fueros af Jaca, en liten stad på gränsen af Navarra och Årragonien. Denna lilla orts lagar voro det frö, hvarur sedermera Arragoniens konstitutionella monarki utvecklades: Afven städerna beviljades författningar, och när de kristne eröfrarne frånryckt Mohrerna nya städer och provinser, sammankallade de alltid Cortes. Som de sistnämde endast voro -en förnyelse af de göthiska — institutionerna, som öfverändakastats genom Saracenernås infall, så tjente göthiska principer dem till grundval. Detta förer oss till den första vigtiga (egenheten i Biscayas lägar, hvarigenom de skiljde sig från Aragoniens och alla andra provincers. Fueros af Biscaya anser mån för en folkstams institutioner, som innehade halfön, redån innan Götberne lämnat Norden, och som qvarstadnat i denna : bergstrakt, utan -att beblanda sig med någon. annan af desandra invandrande felkstammarra, således för ett urfolks gamla la gar. Dessa lagar äro de bruk och plägseder, som fria och vilda uppväxte i de bherg, hvarest de ännu blömstra. Biscayas politiska författning har således mycken likhet med de göthiska styrelsesätten, d. v. s. hon är ett jemnvigtssystem; men hon skiljer sig likväl från dem i tvenne väsendtliga punkter: hon inskränkes vida mindre af Kongliga prerogativer och är alldeles icke på något sätt belastad med andeliga lagstiftare eller verldsliga prelater. Det är icke allmänt bekant, alt de Baskiska provinserna ; kämpa för republikanska privilegier. Om det öfverensstämmer med Spanska folkens gemensamma interesse, att sådana privilegier äfven framgent förunnas dem, är en anppan fråga. Vi anföra nu blott sjelfva factum, att länsregeringens monarkiska princip, som gifver konungen lagstiftande magt och ständerna endast bifallsrättigheten, aldrig varit antagen i dessa provincers politiska system. Behörigheten att stifta lagar och uppbära skatter tillkommer endast ständerna eller Juntorna. Biscayerna erkänna icke en gång konunga-titeln, utan kalla spanska monarken endast Llerren af Biscaya. ven ta ; Afven den med det Göthiska styrelsesättet förenade höga hierarkien, som i synnerhet i Spanien vunnit ett sådant anseende, . emedan andan af de vestgöthiska lagarne, såsom Montesqvieu anmärkt, djupt ingripit i alla-kyrkoinrättningar; äfven denna form af andelig authoritet förkastar likväl Biscayas lagar med verklig presbyteriansk ovilja, och Biscaya erbjuder det märkvärdiga skådespelet af ett i katolsk vidskepelse mnedsjunket och munkarna tillgifvet folk, som likväl i sin andeliga politik fasthänger vid en demokratisk form. (Slutet följer.) Rn Rene nan annes ee I