Aftonbladet – 27 november 1835, sida 3

QS 3 RA ltt rn o hn VETE RRL ke, iIIaALYAR www UT FAER århundraden lefvat i ett fortfarande fribytare-tillstånd. Detta lösa folk forädlas icke genom de vackra karaktersdrag, som utmärka Biscayarena; men deras förmåga att uthärda strapatser, deras skicklighet i vapnens förande och framför allt deras kännedom om bergspassen hafva gjort dem till en oskattbar irregulier hjelpkorps vid krig och uppresningar. d Navarra var det sista bland de åtskilliga konungarikena, som förenades, med Spanska mönarkien, och det behöfdes hela kardinal Ximeness kraft och skicklighet, för att underlägga sig detsamma och betrygga eröfringen. Han lät rasera alla fästningar derstädes, med undantag af Pampelona, och tillbakadref den upproriska folkskocken inom dessa naturliga vallar och fästningsverk, som sedermera altid innehafts af dess afkomlingar. Innevånarne i denna provins måste alltid hållas i tygeln af et stark garnison i Pampelona. Likasom Navarra har äfven Biscaya blifvit i besittning af sma egna lagar och lagskipning; men dess previlegier existerade nästan endast till namnet, ty sedan 1713 hafva dess ständer icke varit sammankallade. Dessa la: gar svarade fullkomligt mot de af Zureta upräknade Arragoniske Fueros, med hvilka de till sin uppkomst voro samtidiga och tillsamman upväxte i de Pyreneiska bergens skygd. Navartas ständer organiserades helt och hållet efter Göthiska prinaper; de bestodo af tre klasser: Prelater, Adelsmän och städerras deputerade. Likt andra feodalmonarkier hade äfven denna församling, hvaraf nu endast en skugga är qvar, rättighet att, med Konungens af Spanien samtycke, hvars suveränitet Navaresarne: fullständigare erkänna än Biscayerne, stifta lalagar och: afskaffa dem; samt upbära skatter. Navarresarne äro icke Celter, som infödingarne i Biscaya, utan en blandad stam, hvilken beståry af Cataloner, Aragonesåre och Basker och tala ett af dessa tre språk sammansatt idiom. Spåren af Göthisk och Saracenisk härkomst åro omisskänneliga i innevånarnes karakter och seder. Navaresarne stå efter sina grannar i Biskaya i näringsflit ocH hafva föga böjelse för fredens yrken. De, hafva derföre också blifvit betydligt efter dessa i civilisation och tyckas ännu tillhöra forntiden, emedan de, mer ån något Europeiskt folk, ännu bära den friska prägeln af medeltiden, då tapperhetens och förvägenhetens vilda dygder mest aktades. Navarresernes Göthiska vidskeppelse anser presterna och de andlige ännu såsom öfverjordiska väsen. Minas första steg, då han emottog öfverbefälet, var derföre att förvisa de andelige ur Bastanoch Erro-dalen. Det är eu tid att kasta en blick på folkets karakter och de öÖ.riga, förhållanden som samverka att göra detta land till Skådeplåtsi för det börgerliga krig, hvaraf der nu förbärjas. : De Baskiska folkstammarna eller Bascongaderne, äro vidt krindspridda på båda sidorna af Pyreneerna och sträcka sig i södra Frankrike ofver hela Gascogne, hvilket deraf fått sitt namn. Wilhelm von Humboldt, som analyserat der mundart, Baskerna tala, anser det för ett ursprungligt språk. : De Spanska Biscayarenas kroppsbyggnad är mera atletisk och undersöttsig, än stor, högväxt och smidig; de äro lika så mycket i stånd till väldiga ansträngningar, som till uthållighet och mödörs fördragande. Afven hafva de ett ganska lifligt förstånd, och uppnå vanligtvis under full hälsa, en hög ålder. I verksamhet och näringsdrift öfverträffar Biscayaren -vida hvar och en annan stam, på hela den brokigt befolkade halfön. Under det att de äga all dem skarpsynthet och sunda menniskoförstånd, all den ihärdighet och tålamod, som utgöra Spaniorens vackraste karaktersdrag, hafva de deremot icke den: tröghet, eller det stela sätt att vara, eller den stolthet; hvarigenom denna karakter vanställes, ehuru de icke lägga obetydlig vigt på sina gamla privilegier och !sina förfäders ära. De äro ett högst hfligt folk. Ett fritt, djerft och republikanskt sinne råder hland dem; och som de äro tappra, krigiska och uppfödda vid vapen, samt äga mvcken drift och beslutsamhet, så hafva de i alla tider bibehållit sin sjelfständighet, och ofta rest sig för försvarande af sin frihet. Deras hederskänsla och redlighet äro orubbliga; gästfrihetens — lagar hafva de. altid respekterat. Svärmeri och romantisk trohet, dessa karakteristiska kännetecken på : ett rått samhällstillstånd, utmärka dem, om äfven des. sa grundsatser som medfölja borgerliga krig ocb bergs strategien, stundom förledt dem, att med grymheter befläcka. sitt rygte. Flera författare :hafva skildrat Biscayarena, som om de i hela: sitt väsende hade mycken likhet med Jrländarena; men den Celtiska karakteren antar en högre lyftbing, och yurar sig I djupare och kraftigare drag, när han utbildar sig under ett varmare himmelsstreck, : och! när Lå