Aftonbladet – 11 november 1835, sida 2

br bro hat TARA BAT FA Mee MNASR 2 2 SN Uv hd fe fy piskskaftet håller, blefve ett säkert offer för allmänna rättskänslan. Utmaning måste föregå och lika fördelar lemnas, så vida icke företaget skall stämplas såsom en infam assault ; och detta gäller lika för alla. Följden är, att bättre folk äro icke slagskämpar, och att den lägre klassen är lika fredad, som hvar och ep annan, för stryk. Skälet sill denna olikhet i nationalseder ligger visserligen deri, att Engelska allmogen har inga sådana servituter, som den Svenska, och blir således icke satt i samma förhållande till de så kallade bättre klasserna. Följden är också frånvaro af den förtryckta, undergifpa ton och mine, som man varseblifver hos allmogen, på så många ställen 1 Sverge ; och då undantag finnas, yttrar det sig här i liderlig trotsighet, som ingalunda är bättre än slafviskheten och vida mindre skiljer sig ifrån den, ån ifrån den öppenhjertiga frisipthet, hvilken har sin rot i medvetandet af rättigheter och lagarnas skydd, men icke i medvetandet at öfverlägsen styrka. Vi veta allt för väl, hvilket skrik dessa sanningar skola uppväcka ; och vi vilja icke gå längre i ämnet. Våra yttranden skola emedlertid besannas af hvar och en, som opartiskt undersöker frågan och observerar den ton, som här råder bos de högre klasserna mot de lägre och tvärtom. Huru minga äro de, som ens tänka sig möjligheten att styra de arbetande klasserna utan käppen? med förnam ilska utfares mot hvar och en, som vågar yttra sin öfvertygelse om denna möjlighet. Lagarna — och de ur dem upväxta sederne — hafva sanctionerat grundsatser, som småningom gjort sig sjelfva nödvändiga; käppen har lyckats att göra sig sjelf oumbärlig. Att en del af samhället kan styras utan den godtyckliga käppen, bevisar det knappast tjuge år gamla stadgandet om det extrajudiciella pryglandet i militärtjensten. Ännu finnes väl qvar något som kallas extrajudiciel bestraffning, men som mnumera ej kan tillämpas utan lugnare öfverläggning och efter beslut af en högre och mera stadgad officer och det efter något besinnande, då däremot för icke mera än fem Justrer tillbaka hvarje nyss ur barnkammaren utsluppen fendrik, hvarje korporal, ögonblickligen nyttjade käppen för hvarje verkligt eller inbilladt fel i tjensten, hvarje misslyckadt handgrepp, hvarje skrynkla på munderingen. Svenska folksiriheten år åtminstone icke urgammal i denna punkt, om ock numera eu steg är taget till dess tryggande. Engelsmännens flogging är ett grymt oskick Pland en fri nation; men det har dock icke , långliga tider kunnat tillämpas af den barnshya kitsligheten och kommer säkert att snart försvinna ur Englands krigsartiklar, sedan nationen allmänt höjt sin röst deremot. I Franska armecen äro dessa otäcka kroppsstraff alldeles okända. Förf. minnes mycket väl, att gamla, vid käppsystemet uppfostrade. militärer, vid dess afskaffande yttrade med föraktlig och arg mine, att armcen icke kunde styras eller disciplinen upprätthållas utan rättigheten för hvarje oflicer att prygla i hvarje ögonblick. Imellertid visade sig möjligheten; och den diliga esprit inom armcen, hvarom Minerva. talade för några månader sedan, kommer, i fall den verkligen finnes, säkert icke af denna råttighets afskaffande, emedan den, . efter. hennes mening, icke lärer äga rum hos den del af armdcen, som styrdes med den urgamla Svenska käppen. Det förtryck , som den arbetande klassen i England onekligen i många fall är underkastad, har sin rot i ekonomiska författningar, men icke i servituter eller criminallagarna. Det ekonomiska förtrycket har sin egentliga blomma 4i lagskipningens dyrhet, som föranledde Englands störste nu lefvande jurist (Lord Brougbam) att säga, det lagarne äro gjorda för den rike, men icke för den fattige. Men är detta hinder emot rättvisan häfvet, d. v. s. har den fattige lyckats -att skaffa sig den: för en rättegång behöfliga summa, då är han ock säker om rätt. Man må säga op juryinrättningen, hvad man vill — man må till och med framyisa exempel på grofva orättvisor begångna af en dömande nämnd; men medgifva måste man alltid, att den är det osvikligaste medel, att-lyfta folkets känsla af eget värde, af Trihet och sjelfständighet. Den lågtänkta slafviskhet, den med afund blandade fruktan, som ofia uppstår hos ett folk, hvilket dömes af en egen klass, en från folket skild och för dess lif främmande embetsmannakorps, kan icke få makt med ett folk, som är säkert att dömas af sina Zikar. Om juryn kan vara , ofulikomlig såsom lagskipande, är den dock alltid välgörande -såsom politisk institution: Ganska, mycket skulle vara att säga om: den urgamla svenska folksfriheten; men Vi lemna. ämnet, öfsertygade att hvar och en, som sett och begripit: något MNera än hvad hvarje dag här ses och jolras, skall kunna