Aftonbladet – 21 oktober 1835, sida 1

0 en sammankomst i Svenska Akademien; ty de båda sista verserna innefatta ett nätt urval af de variationer på nyssnämnde thema, som på dess högtidsdag höra till ordningea för dagen. Vi införa detta ställe ordagrannt: 9 o . . ep . Må nya läror lägga gift i sinnen Och falskhet gäsa uti Söderns blod: Ben har ej någon plats bland våra minnen : Vid Skandiens thron blott Skandiens kärlek stod. Må sjelfklokhetens stolta luftslott ramla, Och stunden rifva ner, hvad stunden byggt. Då Skandien än, det frejdade, det gamla, Kan trotsa seklerna och stormen tryggt. Ty än CARL JOHAN, emot stormens ilar, Utofver Norden krönta skölden bär, Och vid Hans fot det gamla Lejon hvilar. — Uppå trofeer lugnt det hvilar der. — Men flamma krigets facklor uti qvällen, Och väldet slår på fridens tempel-dörr, Di reser sig CARL JOHAN ifrån fjellen, Och tyder verldens öden nu, som förr. ) J er.) Det säges att Författaren till detta poem skall vara en ganska ung man. I sådant fall lärer alminstone ingen bestrida honom att hafva gjort rätt vackra framsteg för sin ålder !! ) Vi rekommendera hos Hr General Adjutanten för armcten, och alla de som på Riddarhuset vid sista Riksdag så hopplöst talte om trasorna? och huru Svenska beväringsynglingen endast hade döden till utsigt att styrka sig med dessa verser, som nogsamt visa, hvad Sverge ännu har att saga i den Europeiska politiken. Det behöfves endast att Lejonet klifver i den politiska vågskålen. Hvad betyder väl då hela Rysslands eller Heliga alliansens makt? Måhända betecknar också dessa versers införande i Statstidningen att nyssnämnde Herrar ändrat ofvertygelse i den nyssnämnda punkten om trasorna. Det förekommer oss eljest såsom om man här ganska väl kunde tillämpa ordspråket: För mycket och för litet skämmer allt. Medan Statstidningen poetiserar öfver Sverges politiska storhet, har en författare i Stockholms Dagblad på vanlig prosa gjort en exposition af de forvånande framsteg som Sverge gjort på de sista 25 åren i inre förkofran. Uti uppsatsen finnes mycket som kan förtjena att begrundas, och man märker ett bemödande att andas moderation, ehuru det ser ut som om det skulle kosta på emellanåt. Artikeln är ännu icke slut, och synes börjad så, att man just icke vet hvarför den någonsin behöfde sluta; ty den är ganska detaljerad. Sjelfva trädgårdsföreningen och Jägareförbundet hafva fått hvar sitt nummer ibland bevisen på huru landet gatt framåt. Vi torde framdeles återkomma till en liten revy öfver detta arbete, men hafve emellertid trott oss icke böra lemna Författarens vackra bemödande utan en mention honorable. 4 —— nn