Tidningen Atlcnaum fäster uppmärksamheten tjå en tilldragelse inom Franska språkets utbildning, som också är rätt anmärkningsvärd. Man vet nemligen med visshet genom några gamla Franska författare, att ändelserna al de Franska orden anglois, francoeis, Paimois, j etois, m. il. fordom uttalades såsom moi, toi. Då Frans den förstes efterbädare, Henrik den andre r 1533 förmälde sig med Catharina af Medicis, komnio en mängd halienae med Drottningen till Franska bofvet. För desse var det alldeles omöjligt att utsäga hbokstäfo verne of, utan de förvandlade dem alltid till a: och snart blef det för att behaga Drottningen en god ton vid hofvet, för att följa Halienska exemplet. Efterhand utbredde sig detta bruk till bufvudstaden och ändteligen till provinserna. Boileau, Racine och Moliere höllo sig väl ännu sednare till det gamla talsättet; men Volkaie införde 1 sina skrifter åter detta ar och derefter blef det slutligen så allmänt, som det nu är.