Aftonbladet – 25 september 1835, sida 2

RYSNING I UPSALA. Flera gånger i senare tider hafva vi, såsom läsarne sett, varit i tillfälle att hos ett visst parti anmärka en synnerlig fallenhet för bäfvan och förskräckelse, ett eftertänkligt qväkeri — man vet, att ordet qväkare kommer af guake, bäfva. — An har man biätvat för qvarnar, än för tuppar, än för andra småsaker, för hvilka den räddaste häst icke skulle skygga på vägen. Händelsevis hafva vi just i dag fått se en egen bäfvan och rysning, som vi icke väntat oss, och som verkligen vore alldeles oförklarlig, om den icke -härledde sig från Upsala. Den har sin rot och upprinnelse af Hr af Forsells Infant Schools. Enligt gamla slendrianen var undervisningen ett slags korrektionsarbete; kunskaperna arbetades in genom gossars handläggning , såsom det stod att läsa i en annons för flere år sedan. Menniskan skulle således hafva kommit till en viss styrka både till kropp och själ, för att uthärda den lärda rekrut-exercisen; och man kunde icke utan medlidande tänka på hvarje barn, i hvilket lärdomens frön skulle inplantas. Man förmådde icke tänka sig undervisning utan en ÖOrbilius och ett ris å ena sidan, samt å den andra en barnunge , rödblommig af örfilar, och smord i synen med en blandning af ögonens och näsans produkter, icke att förgäta en viss svårighet att sila. Likasom cn gyckelmakare förklarade, att det fordrades en fans häl