Aftonbladet – 25 september 1835, sida 2

bella-målet och det af Rådhusrätten anförda mål, der Statsministern for Utrikes Arenderna besörjde stämning på en till Engelska beskickningen hörande person. Vi fipna äfven en betydlig skillnad, nemligen i Kabinettets förfarande. Hvad Claude Suchet angår, begärde och erhöll Kabinettet tillåtelse af Gesandten, Lord Bloomfield, att få communicera stämningen; i fråga om Hr Abelia kunde däremot kabinettet icke förmås att ens begära en sådan tillåtelse af chefen för Spanska legationen. Made i båda fallen lika åtgärder vidtagits, så hade Kabinettet varit utan skuld och sluppit all förebråelse. Just hvad man förebrår det, är att icke hafva gjort ens ett försök, utan på förhand blott hafva förklarat, huru Hr Abella skulle hafva kommit att hete sig och domen utfalla, i händelse man försökt stämma honom. Detta inskränker sig icke, för att nyttja Svenska Akademiens talesätt, till det alfvarsamma. Rådhus-Rätten har träffande anmärkt, att, om folkrätten fritager Hr Abella från betalningsskyldighet, så kan dock rätten icke taga notice derom förr, än A. gjort den invändningen, d. v. s. kommit i tillfälle att göra den. d. v. s. blifvit stämd. Nog vore det en egen procedure, om någon, vare sig enskild person eller civil auctoritet, finge företaga sig att på förhand förklara, hvad en part skall komma att invända, och hvad svar en domstol skulle komma att å invändningen meddela! Minerva och Martens, våra högsta auctoriteter i folkrätten, känna ingen skilnad mellan Suchet och Abella, i afseende på det skydd de böra njuta mot tväng att uppfylla sina skyldigheter. Åtminstone har Minerva icke hittills anfört något, som föranleder till en distinetion. Men det kan visst hända, att något dylikt kommer; Statsministern hade, då Minerva skref sitt försvar, ännu icke påhittat denna skillnad, eller rättare icke ännu blifvit drifven till nödvändigheten att påhitta något. i Om Statstidningen har rätt deri, att med de till främmande beskickningar hörande personer blott förstås de wid främmande beskickningarna af deras respeclive regeringar anställde embetsoch tjenstemän, och således icke Gesandternas enskilda tjenstefolk; så inser man med mycken svårighet, hvarföre Kabinettet behöfde begära Lord Bloomfields begifvande, för att stämma Suchet. Hade intet denne skydd af folkrätten, så behöfdes ett dylikt hegifvande icke; hade han deremot skydd, så stod han ju i samma predikament med Hr Abella. Halfva immuniteter hafva icke blifvit ens omtalade. Vi förstå sannerligen icke, huru detta dilemma skall kunna lösas. Kabrinettet har afgifvit svaromål för Hr Abella, utan att fråga Spanska Gesandten, och visste således icke, hvad denne skulle säga, icke ens om Hr7A. sjelf skulle åberopa sina immuniteter. I sådant fall, säger man oss, hade Kabinettets mellankomst icke behöfts, utan ett sådant medgifvande hade kunnat lemnas, en annan stämningsbärare. Men, svara vi, Öfverståthållaren hade ju förbjudit rättens betjente att besöka främmande beskickningar, Ater ett dilemma att lösa! En sak återstår, som torde i hvar förnuftig människas ögon sätta hela denna fråga i fullkomligt ljus. Martens, och efter honom Minerva, distunguerar ju emellan sådan den främmande beskickningspeisonalens egendom, som icke är oåtkomlig för fordringsägare, och sådan, som är det. Hvem vet om Hr Abella icke hade egendom af förra slaget? Att urskilja detta kan väl icke ullkomma någon annan än domstol; och domstol får ju, efter vår Utrikes ministers lagtolkning, icke befatta sig med utländska diplomater. Autmngen har Martens orätt i sin distinction emellan de olika sorterna egendom, eller ock måste en method finnas att få utredt, hvad en främmande diplomat har af ena sorten och af den andra. En sådan utredning är otänkbar, om icke rättegång med ägaren kan anställas, d. v. s. att han kan stämmas, Också lärer väl, vid närmare besinnande, Statsministern finna, att det icke kan vara stämning, som är af folkrätten förbjuden, så vida någon mening skall finnas i undantagen från immuniteterna, utin blott att diplomatens person och wiss hans egendom är fri, sedan utredt blifvit, hvilken denna ecxendom är. vu—— --?2 — — Lu! mm RYSNING I UPSALA.