Aftonbladet – 23 september 1835, sida 2

under samma tid ökades Hrr Fabrikörers för mögenhet. Hvyaje opartisk måste medgifva, att öfverallt hvarest klädesfabriker finnas, bergade sig ägarne deraf förträftligt. Hvarje Patriot gladde sig åt detta förhållande; den goda saken af täflan visade sig, de tillverkade klädena voro goda, måatuligt dyra, ingens intresse förnärmades och fabrikerne tilltogo i storlek och antal, och deras ägare skördade riklig lön för sin omtanka. Borde ej denna sak hafva förblifvit i samma skick? Deremot höjdes tullen, och slutligen förbjöds all införsel af kläden. De olyckliga följderna deraf hafva visat sig: klädet har stigit orimligt i pris, qvaliteien försämrats och Hrr Fabrikörer klaga öfver brist på afsättning. Till sådana kläden, som kallas medelfina, begagnas nu när stan endast grof ull, kanske med tillsats af någon finare Lam-ull, men de se dock genom appretering temmeligen fina ut. Se här orsaken, hvarföre den medellina och fina ullen ej är så begärlig. Man påstår att sådant kläde, som endast kostar 9, 10 a 11 Rdr rgs alnen är mest afsättligt; men om fri täflan med utlänningen existerade , så vore Hrr Fabrikörer tyungne att till nämnde slags klädens förfärdigande begagna finare och bättre sorterad ull, än som nu sker. Vid närvarande förhålladde måste man deremot taga dessa kläden sådane de äro, och betala hvad som hbegäres. En och annan fabrikör, måste erkönnas, är väl nogrannare vid valet af ullsorter, och dessa sakna ej eller afsättning. Ullproducenterne bero helt och hället på fabriksägarne, och måste antingen åtnöja sig med hvad de behaga gifva för ullen, eller ock upphöra med en industri, som, i fall detta system får forufara, snart måste medföra förlust, och ej en billigt påräknad vinst. Man bör likväl kunna hoppas, att regeringen ej skall låta en för det allmänna så vigtig näringsgren, som ullproduktion, jå förstöras, sedan densamma på ett så ändamäålsenligt och klokt sätt blifvit påbörjad. Man kan väl ej vara noz blind för att tro, det en sak, som medförer så mycket besvär och omtanka, skall fortfara, om det sker med förlust. Endast för få år sedan betaltes för ull ej mera än 40 sk. a 1 Rear och skulle det åter lyckas, att lika lågt nedtvinga prisen, en sak som aldeles icke ar osannolik, så skulle snart, lika som då, endast ganska få får födas på hvarje egendom, till föga båtnad för det allmänna, och all den kostnad och omtanka, som blifvit använd för att införa en förbättrad får-afvel 1 Sverige, ej gagna till annat än att varna åkerbrukaren från att nedlägga några kapitaler på en näringsgren, som ensamt tillhörde jordbruket. Enda medlet att rädda densamma från total undergång, är an— tingen att tillåta införsel af kläden mot måttlig tull, hvarigenom den inhemske fabrikören blir nödsakad begagna samma ullsorter som utlänningen, eller ock, om han nödvändigt vill behålla prohibitiver. förbjuda all införsel af utländsk ull. Utan att vara egennyuig eller partisk kan man med skäl fråga, hvarföre en sådan rättvisa ej skulle göras Modernäringen. Insändaren klandrar visserhgen ej Hrr Fabrikörer för det att de söka att erhålla ullen för bästa möjliga pris, emedan det är naturligt; men han klandrar, att sådane mesurer tagas, hvarigenom ullproducenterne helt och hållet måste bero på deras godtycke, och priset på ull ej får bero af naturliga omständigheter.