Aftonbladet – 23 september 1835, sida 2

mmm YIMZzM TU NOIR ww Artikelförfattarens kalkyler i anseende tull dem fina ullens, genom dålig tvättning, förminskade värde, visa således tydligen hans afsigt att förvilla, och ej att utreda saken. — Lika sannt är det au Ullproducenterne Senast nedsatte sina anspråk med 12 sk. pr. tb. Redan på förmiddagen första marknadsdagen yttrade producenterne allmänt, det förra ärets priser borde något nedsättas, och man kom tammelhgen allmänt öfverens att åtnöja sig med 12 a 16 sk.bko rabatt pr. 16. Sålunda begärdes för uli, som aret förut betalte. med d: 24 sk., endast 3 NRdr, och Insändaren känner en person, som ville sälja för 24 sk. bko mindre ån förra aret; och dock gjordes honom intet anbud. Nr Att säljarne missbjödos, kan ej bestridas, och Insåndaren påstår att Herrar fabrikörer bjödo 39 a 32 sk. B:co mindre pr. 15. än hvad som för samma ull betaltes föregående året. Man såg i början af marknaden och hörde förut omtalas, att priset på den fina ullen skulle betydligen nedtvingas, och Hrr Fabrikörer visa sin förkärlek för den grofva; vid hvarje Ullconvent har man hört dem yttra, att det vore nyttigare att producera grof än fin ull. Orsaken till dessa åsigter skal! längre fram i korthet. uppgifvas. Flere säljare, som hade bade fina och grofva partier, begärde 3 Rdr Ras för den förra och 2 Rdr för den senare pr 1b; köparne förklarade att de för den fina ej kunde betala så mycket, men bjödo öfverhufvud, då partierna voro lika stora, 2: 24 sk., och i proportion därefter om någon olikhet i qvantitet emellan partierna existerade. Det är sanut att säljarne på detta sätt erhöllo hvad de begärde, men det är ej tänkbart, om ej biafsigter varit med i spelet, att Hrr Fabrikörer kunde anse grof och fin ull hafva samma värde. Den som var nog olycklig att endast äga fin ull, saknade alla anbud, eller ock måste han till slut antingen sälja för underpris eller upplägga fin ull på magasimet. Några få partier betaltes billigt, men de flesta af dem köptes af Fabrikörer, som ej voro boende i Norrköping. Att en sammansättning egde rum för att nedtvinga priset, är svårt ati bestrida, och att Hrr Fabrikörer, ehuru många de än äro, kunna göra öfverenskommelser, bevisas af deras märkvärdiga petition om införselforbud al kläde, som kan läsas uti Industriföreningens Tidning. Ullproducenterne voro visserligen ej, som artikelförfattaren påstår, belatna med marknaden, och derom kan man i alla provinser öfvertyga sig; skulle samma förhållanden existera nästa ullmarknad, så torde denna missbelåtenbet både högt och offentligen yttra sig i form af pelition. Det är en märkvärdig företeelse i vårt land att åkerbrukets intresse, ehuru erkändt såsom för det hela vigtigt, alud och vid alla tillfällen asidosättes. Ingen enda näring erlagger till staten på långt när hvad denna måste göra. För andra näringar finnas skolor, såsom Falu Bergsskola, den Tecknologiska i Stockholm och Slöjdeskolan i Götheborg; twll åkerbrukets nytta saknas deremot aldeles någon publik skola, och med största svårighet kunde ett litet bidrag ull en privat Inrättning erhållas, som likväl genom dödsfall celler andra omständigheter när som hälst kan upplösas. Tror man då icke, au jordbrukaren likaväl har kunskaper som någon annau? — fn manufaktur-diskont är inrättad för fabriker, hvarest de mot låg ränta få göra lån till förlagets bestridande; deremot erlägges vid ull-diskonten 3 procents ränta och varan måste lemnas i pant, samt hyra for densammas förvarande erläggas. Det är ohestridligt, att till drifvande och förbättrande af ett åkerbruk erfordras lika väl förlag, som till hvilken annan näring. — Hvad skulle Her fabrikörer säga om man förböd bruket af de i senare tider förbättrade maschiner för tillverkning af kläde, och tid och qvantitet bestämdes hyaröfver ingen tillverkning fick göras? 5å sker det likväl med den för åkerbruket så vigtiga bränvinsbränningen. Huru skulle Hrr fabrikörer finna sig belåtna om, när kläder voro dyrare än man önskade, wllitelse genast meddelades att wullfntt, eller mot mycket låg tull, få införa så mycket utländskt kläde, man hbebagace, Så sker det likväl med spanmål och andra landtmannaprodukter. Kläden äre aldeles förbudna till införsel; men deremot far man, mot nästan ingen tull, importera så mycket ull man behagar — och vid hvarje ullmarknad finnas flera fartyg i Norrköpings hamn lastade med utländsk ull. Svart nog är det att begripa, hvarföre en sådan orättvisa skall äga rum; och man kunde vät hoppas att klokare principer skulle följa. Det är ej nog alt fabrikorerna begära införselförbud å kläden m. m.; de vilja äfven att tullpersenalen skall ökas och fartyg utrustas för att förekomma lurendrejeri, men hvem, om ej åkerbruket, får erlägga de drygaste kostnaderna derföre? Under den perioå då en måttlig införsel-tull erlades för kläden. blefvo de Svenska allt mer och mer