Aftonbladet – 21 september 1835, sida 3

I April månad detta år hände inom Nysätra Socken Upsala Län, vid en bebyggd odling på Lagunda Här rads Allmänning, Oxdjupet kallad, att Drängen Olof Andersson ifrån odlingen Gröndal, på nämnde skog belägen, inkom efter att hafva linat 4 skillingar Banco, dem han i stugan räknade och nedlade i sin högra vesticka. Under räknandet af dessa penningar hörde han, vänd med ryggen mot dörren, någon inkomma, men trodde husfolket derom. Då lika äl ingen gaf sig tilll känna, omvände han sig ull hälften för att se bakom sig, hvad som passerade. Men hvilken syn mötte honom! En af bans granngossar, 14 år ganimal, hade inkommit och af oförstånd nedtagit en laddad bössa, som han spänt och rigtat mot Olof Andersson och nu under hans vändning aflossade. Olof föll på golfvet. Den obetänksamme stod en stund förvånad och s sag ho—nom liggande; men vid återfunnen besinning blef hans beslut flykten. Skouet hade kullkastat Olof, men de 4 lånade skillingarne hindrat dess inträngande i kroppen; ty alla hagel hade tvälfat dessa slantar, som lågo vält bredvid hvarandra. Alla fingo märken at skouct, så väl den från kroppen lingst ligg andåc, som den närmaste, hvilken något inträngde i skinnet. Olof reste sig efter en stund, gick hem, låg till sängs en dag, men var andra dagen fördig till arbete. Ett utmärkt och tröstande bevis på Guds omsorg om menniskolif; men varnande för den, som vår dslösar dem. (157. Kopp. Tidn) ——