och inga skrån. De äro numera al alldeles samma nytta som jerurustningarna efter krutets uppfinning! Man sträfvade länge mot att bortlägga dem; men det skedde slutligen, när man hunnit öfvertyga sig, att de tyngde och hindrade krigaren, men skyddade honom icke. Innan vi gå vidare och undersöka denna frå sas följder, torde det vara nödigt att gifva Läsaren ett begrepp om dess nuvarande ståndpunkt i England. Såsom en skildring deraf, meddela vi följande artiklar ur Morning Advertiser. Lorderna hafva fört landet till brädden af en hvälfning, och det är tid, att vi icke längre förneka detta factum, utan se faran i ansiget och betänka följderna. Det är icke blott municipalbillen, som blifvit stympad och åter kommit från dem, lik en mumie med formen bibehallen, men Hfsprincipen utsläckt. fven andra åtgärder hotas af et hka öde: Irländska kyrkooch korporationsbillerna, äfvensom billen om upphälvande af bysättning för skuld, hafva alla erhållit sin dom — de privilegierade domarena hafva gripit till den olycksbådande symbolen — de hafva påsatt den svarta mössan, utslag har fallit och statsskarprättaren Lord Lyndhurst lagar sig till att förrätta det ohyggliga handverket. Det vore en galenskap af Brittiska folket att göra anspråk på frihet, om det underkastar sig detta djerfva förfarande af Öfverhuset. — Lordernas syftemål är förevigande af plundringen och stadgande af den despotiska myndigheten. Derom vituna de Lyndhurdstska amendemvnterna till korporationsbillen och Lord Harewoods motstånd emot billen om bysättningstvångets upphäfvande, af orsak att det vore i högsta grad godtyckligt och tvranniskt att blottställa deras herrligheters egendom för obehaget att nödgas betala deras skulder, när deras personer redan äro frikallade från bysättningens våda, hvaremot de ofrälse, såsom folk af ett lägre slägte, icke ens borde vara fria från fängelsets rysligheter. En handel, hvilande på en sådan princip, är en fullkomlig slafhandel. —— —— Men i närvarande stund äro vigligare frågor alt diskutera, än ens sjelfva orättvisan i alt lemna borgenärerna magt öfver deras gäldenärers personer — och den första deribland är Lordernas tilltagsenhet att vilja tillvälla sig magt öfver nationens frihet. De påstå oförsynt sin rätt att hejda och kontrol!era folkets representanter. Detta få vi ej fördraga. Våra fäder hafva lemnat oss några verkliga efterdömen, huru man försvarar sin rätt emot prerogativer. Man erinre sig endast, med hvad framgång det långa Parlamentet afskaffade läste och våg-afgifter, satte sig emot skeppsskatten, upphäfde stjernkammaren, afkortade en mängd privilegier och tyglade presterskapets öfverdåd. De åtgärder, vi behölva vidtaga, äro al lika mycken wigt för Statens lycka och lugn. Hafva Engelsmännen vanslägtats? Om det icke skett, om de förolämpningar, de orättvisor, det förtryck, vi lida, äro lika stora, hvarföre icke då bevisa, att vår förtrytelse, vårt mod, våra talanger och vår förmåga äro likaså mägtiga att föra oss segrande ur striden mot tyranniet, som våra förfäders voro, att vi älven hafva vara Pyms och Hampdens? I dag hålles i Conventgarden ett möte af husågarena i S:t Pauls församling, för att. öfverlägga om en petiuon till Underhuset, att det måtte förkasta Lordernes förändringar i Municipal-billen. Denna verksamhet förtjenar det högsta beröm; men vi önska, att våra medborgare matte sträcka sina öfverläggningar äfven till vigtigare föremål, nemligen: Ifvad skola vi göra med Ofverhuset? Hvad gagn har folket någonsin hämtat af den ärftliga lagstiftningen ? hvad medel behöfva vidtagas, att i framtiden skydda oss mot sådana skakningar, som våliats af Lordernas vid alla ullfallen ådagalagda fiendtlighet mot folkets rättigheter? Om hvarje förbättrings-åtgärd endast kan åstadkommas genom den oemo:stå. dliga folkkraftens uppträdande i handling, såsom förhallandet var vid Irländska Emancipations-billen, den stora Reform-billen och andra biller, hvilka tidehvarfvets allmänna anda gjorde oundgängeliga -— så påstå vi, alt det är bälte av rent al upphäfva den ärfiliga lagstiftningen, än att låta den fortsätta ett sådant system af olägenheter och viådor. På dessa ämnen bör verkliga reformvänners uppmärksamhet rigta sig; vi hoppas, att vid de möten, som troligen komma att hållas i livarje rikets Grefskap och Stad, dessa ämnen komma att undersökas med det lugn, som deras vigt fordrar, och att nationen kommer alt göra en alfvarlig ansträngning, för att befordra frågan till ett afgörande slut. Despoterne, för att nyttja deras egna ord, utmana oss inför styrkans skrank. Vårt svar är korrt: vi antaga utmaningen. ligg an, Macduff! Och fördömd vare den, som först ropar : håll! nog! STTR ICD XTA AVNOTT TTEUCECOLTTEC T TD TY DÅ T TITCNYT I i