Aftonbladet – 2 september 1835, sida 1

SAMMANDRAG AF DEBATTEN i FRANSYSKA DEPUTERADEKAMMAREN RÖRANDE JURYN. Såsom vi redan omnämnt, har Fransyska regeringens lagförslag rörande juryn d. 20 Aug. gått igenom i Deputeradekammaren, med 224 röster mot. 149. I alla hufvudsakliga punkter har regeringen vunnit sin afsigt, och således är nu åter en af Julirevolutionens förnämsta frukter förlorad för Frankrike. Den nya lagens hufvudstadganden, sådane de blifvit genom Kammarens voteringar, äro följande: Enkel majoritet inom juryn (7 mot 5) är tillräcklig för att fälla en anklagad; dock måste ordföranden, när han underrättar domstolen om juryns beslut, på samma gång tillkännagifva huruvida den anklagade blifvit fälld genom mer än 7 röster, eller blott genom enkel majoritet. I förra fallet förfares såsom hittils, d. v. s. domen är defimitif,y i det senare åter, d. v. s. om domen tillkommit genom enkel majoritet, äger domstolen att pröfva huruvida juryns beslut bör stå fast. Är pluråliteten af domstolens medlemmar af den tanka, att den anklagade är oskyldig, så hänskjuter den saken till en annan jury. Omröstningen i juryn kommer att ske hemligt (i stället för den hittilsvarande öppna omröstningen) Sättet för denna: omröstning skall till en början ordnas genom ett reglemente af regeringen, hvilket reglemente dock, under Kamrarnes session 1837, kommer att förvandlas: till en regelmässig lag. — Så länge ännu ingen lokal är bestämd dit personer, som dömas till deportations-straff, kunna transporteras, skola de i stället hållas i fängsligt förvar, och det, allt eftersom domstolen förordnar, antingen i fängelse på fasta landet i Frankrike eller i ett utom Fransyska kontinenten, i någon Fransy sk koloni, hvilken kommer att genom lag bestämmas. — En lång och högst liflig debatt föregick dessa resultater, och fördes, såsom det låg i sakens natur, med stor bitterhet. Första dagen, d. 18:de, var det i synnerhet Hr Dupin, som ledde diskussionen, sedan han lemnat presidentstolen. Hr Jollivet hade föreslagit, att i fall juryns dom tillkommit genom enkel majoritet, ;skulle ledamöternes i domstolen röster på det sätt tagas med i beräkningen, att om en majoritet inom domstolen frikände den anklagade, så komme denna mening att blifva gällande. Emot detta förslag uppsteg Hr Dupin, emedan genom detsamma tvenne helt olika instituter, neml. juryn, som skulle dömma öfver facta, och domstolen, som det ålåg att lämpa strafflagarne till förbrytelsen, komme att sammanblandas med hvarandra, och derigenom juryinrättningens renhet gå förlorad. Ett sådant förfarande skulle snarare minska ån öka juryns sjelfständighet, hvilken