negals osunda klimat, emedan långvarigt fängelse i dessa klimat otvifvelaktigt medförde döden. Hvarföre ej heidre öppet och ärligt fordra direkt dödsstraff, i stället för detta marterfulla och konstlade? — Besudlen dock icke vår lagbok med ett så omenskligt barbari, med en så outplanlig skamfläck! — ropade Hr Roger tll ministrarne -— nåd, nåd, i hederns namn och civilisationens i vårt fädernesland Det fordras ett eget slags mod — yttrade Herr Hennequin, och vände sig till centern — att understödja ett sådant förslag! — Hr Guiszsot försäkrade nu, att det icke var regeringens afsigt att transportera dem, som kunde blifva dömda till landsflykt, till osunda klimat, och fortfor sedermera: För öfrigt är frågan här icke blott derom, att göra de en gång dömda oskadliga. Man måste äfven, genom hotelse af straff, afskräcka dem, som annars kunde råka i frestelse att följa deras exempel. Antingen måste man genom hot af stränga straff injaga fruktan hos de orolige, eller också intagas de fredliga medborgarne af farhåga, då de se att straffen äro si lindriga, att de icke tillbakahålla de upproriske. Hvilketdera är bättre? Mittils har ingen orostiftare låtit afbilla sig genom fruktan för straff, emedan straffen voro för milda. Man måste alltså genom strängare straff injaga hos dem fruktan, annars biir all styrelse omöjlig. Derföre vilja vi lemna i regeringens händer vapen, som äro starka nog att statuera sådane exempel på de brottslige, att andra förlora lusten till efterföljd. Så länge vi icke kunna väcka en Ahälsosam förskräckelse hos anarkisterne, är Frankrikes öde icke tryggadt. — Så sade också Välfärdsutskottet! inföll Hr Bricqueville, och frågade Hr Guizsot om icke han 1815 likaledes varit handtlangare åt restaurationens skräckåtgärder, prevotaldomstoiarne, o, 5. v.2— Hans Excellence fann denna undersökning af sitt föregående handlingssätt alldeles icke parlamentarisk, och hade ingen lust att inlåta sig i en dylik. — Slutligen voterades öfver lagförslaget, hvarvid resultatet blef sådant, som vi redan nämnt.