Aftonbladet – 15 augusti 1835, sida 2

UldlL, DU ImI0NCU CH ga pDalluUt AUTO PpPpIEng ULDTART I CM viss slags halfton: Maah! Man kan ej föreställa sig huru altför täckt detta klär en ung Miss. Man talar med rätta om en Amerikansk dialekt, ty dels öfverflöda en hel hop ord, som ej finnas uti Engelsk engelska, dels brukas andra i en annan betydelse än i England, dels uttalas de på ett helt annat sätt än af Engelsmän. Saken torde fordra ett utslag, ty jag var i ett sällskap i NewYork, der en lärd Amerikanare ganska logiskt och vidlöfligt demonstrerade för en Engelsk författare, att det ej var i England, utan i Norra Amerika, hvarest man talte ren och god Engelska. Förmodligen vore det lärda Milford det ställe, hvarest ett kompetent utslag skulle kunna fällas i den lärda tvisten. Alla moraliska band äro således upplösta i Amerika, likasom det fysiska lifvet der är högst beklagansvärdt, hvilket synes på hennes skildring af landtmannens belägenhet, som aldrig får se en styfvers reveny af sin medförda förmögenhet, ja, icke en gang kan producera varor, i stånd att tillfredsställa åtminstone den läckra författarinnans gom. Man bör icke heller annat vänta, än att sederna skulle vara ytterst tadelvärda i detta ultra-marinska Sodom och Gomorra. Sålunda framkastar hon om de så kallade Boardinghouses (ett slags hoteller) följande insinuation : Boardinghouses mysterier förljudas aldrig utom templets trösklar; den ointresserade eller oinvigde tiger till och med samvetsgrant om saker, som ej kunna undgå dess observation, och samma lofvärda bruk skall äfvenledes följas af mig. Det är naturligtvis af lutter granlagenhet och skonsamhet, som hon icke omtalar, hvad hon vet. I Amerika finnas icke tiggare. Någon tror kanhända, att sådant sker deraf, att industrien icke der är fjettrad, att inga skatter nedtynga statsborgaren, att ingen förnäm verld finnes der, med hela sitt släptåg af slöseri och elände? nej, det kommer helt enkelt deraf, att Amerikanen icke ger en tiggare något, och skulle eländet våga klappa på hans dörr, så funne det derigenom genaste vägen till fängelset. Välgörenhetsanstalter finnas väl här, men de, likasom allt annat, äro endast mål för författarinnans klander och åtlöje. Likadana känslor väckas hos henne af Amerikanernes sparsamhet, och det ringa antal betjening de bestå sig. På det högsta håller man sig i ett hushåll en enda lat neger och en piga, hvilken senare till och med ofta fattas. När så händer, får man se de rikaste Ladys, med en alltför söt liten qvast af vass uti de med mjuka sammets-halfhandskar bevarade händerna, underst bittida om morgonen sopa dammet på gatorna och samla det helt nätt uti sina små högar i nudten, under det att hennes herr gemål pustar på vägen hem med en stor korg full med kött, fisk, blockstor hummer och ostron som likna sopptallrickar, hvilket han upphandlat på torget. Likväl lefva dessa personer på en ganska stor fot efter här gällande begrepp, så snart som hela deras hus är belagdt med dyrbara mattor och de årligen depensera några tusende dollars för nya tänder och elegant här.? Eu land, der till och med de rika hafva den inpertinensen att ej blygas för arbete, kan ej annat än gå under, och likväl måste författarinnan sjelf, då hon beskrifver firandet af sjelfständighetsfesten utropa: Hela tåget framställde sig verkeligen rätt vackert och utfördes med en ordning, som uti de flesta stora städer i Europa skulle förorsakat en betydlig poliskostnad. Uti hela saken låg någonting äkta nationelt, helt eget, som gjorde den ganska intressant. Således har hon ändå funnit någonting intressant i Amerika, i detta Amerika, om hvilket hon med smärta omtalar att kammarjungfrur och kammartjenare, äro derstädes okända ting. Men älven ångbatarne vinna hennes bifall, och hon beundrar den skicklighet, hvarmed de manövrera, likasom hon tillstår, att kaptenerne på en del af de större fartygen äro: ytterst artiga, bildade män, och skickliga sjömän, erkänner de frivilliga eldsläckningsanstalternes förträfflighet o. s. v. Sanningen uttager således sin rätt, äfven hos dess mest förstockade vedersakare, och ett frappant bevis derpå, är följande hennes yttrande, om statsfängelset i Filadelfia: Den ordning som här herrskar är exemplarisk, snyggheten skulle till och med, på ett annat ställe än detta, kunna kallas lockande, säkerheten är fullkomlig och åstadkommen med minsta bekostnad; fångarnes behandling är korrektionell i ordets fulla bemärkelse. Ij blott bestraffning, utan älven förbättring, är ändamaålet med denna fört: äflliga anstalt, och detta eftersträfvas med en ädel och outtröttlig ifver, och skall som oftast lyckas.? För detta obetinksamma loford får hon lik väl på hbehöri igt ställe bannor af Hr Carl v. HauswoHT. Men vi fortsätta listan på hennes gravamina, emot de Förenta Staterna. Pit sådant är följande: Här i landet bekymrar man sig föga om sin kära nästa, och un hela uininonen das man mindro af carvallar AL AR