Aftonbladet – 30 juli 1835, sida 2

LITTERATUR-FÖRENINGENSTIDNING OCH DAGENS FRÅGOR. En sorts människor finnas, som icke tro sig hafva begripit den ringaste sak forr, än de åskådat och construerat den efter denna tyska filosofi, på hvilken de svärja lika blindt, som medeltidens larde svuro på Aristoteles. Den har, lik de flesta modevaror, kommit till oss, just som den håller på att afläggas i tillverkningsorten. Vi för vår del äro icke bland dem, som underkänna den äkta filosofiska spekulationen, tvärtom inse vi fullkomligt, att grunden för allt vetande måste sökas i en vetenskapernas vetenskap, som undersöker själens funktioner och bemödar sig att utforska tingens högre grunder. Hvarje väl organiserad menniskosjäl känner ett ovillkorligt behof att forska utöfver kretsen af hvad hans yttre sinnen fatta. Men just derföre, att denna forskning är så obestämd och djup. och det däraf härledda vetandet så föga annat än subjektift, gör man så högst orätt att vilja använda sina djupare andliga spekulationer på hvarje hvardagsföremål och till hvarje husbehof. I hvarje dylikt är den enkla menniskokänslan en ledare, hvars vinkar icke måste förbises. Också kan man ej undgå att se, det.de gamle filosoferne spekulerade blott i de ämnen, dit annan kunskapsgrund icke hann, och läto allt på annat sätt ätkomligt vetande stadna inonr den lägre verldens enklare kunskapsförråd. Det var de nyare tyska filosoferna förbehållet att söka höja hvarje hvardagskunskap till filosofi och inväfva den däri; hvarigenom dock icke kunde lyckas mer än att antingen draga ned filosofien från dess höjd, eller ock göra det enkla invekladt och obegripligt för det i spekulationens mysterier oinvigda, men ändock möjligen rätt sunda förnuftet. Detta var en sorts centralisation, hvarigenom de höglärde, liksom Egyptens prester, skulle kunna herrska ända ned 1 hvarje vinkel och vrå och afskräma mängden från att våga tänka på egen hand, äfven i de för henne ganska åtkomliga kunskapsgrenar. Bäve Nu vill imedlertid olyckan, att intet filosofiskt system