Aftonbladet – 30 juli 1835, sida 2

tagit i voteringen om honom på Riddarhuset, blef jäfvet af rätten genom utslag, ogilladt. Häremot anmälte Herr Crusenstolpe missnöje och begärde hänvisning till besvärs anförande. Rätten förklarade, genom nytt utslag att missnöjet endast fick fullföljas i sammanhang med hufvudsaken. Afven emot detta beslut anmälte Herr Crusenstolpe missnöje, det han så myeket hellre ville särskildt fullfölja , som besvären blefve honom onyttiga, derest juryn icke desto mindre afgjorde hufvudfrågan. Rätten uppmanade parterna att verkställa den stadgade uteslutningen bland vederdelo-sidans och rättens jurymän , hvilket Herr Crusenstolpe undandrog sig, intill dess han fått preliminar-frågan pröfvad af högre rätt. Äfven Herr Wallmark tyckte i början , att uteslutandet dessförinnan ej var på sitt rätta ställe; men sedan rätten, genom utslag, förelagt Herr Crusenstolpe att utesluta en bland vederpartens och en af rättens jurymän, vid äfventyr, att rätten i annat fall sjelf, i hans ställe, derom skulle gå i författning, tillkännagaf Herr Wallmark , att han, under förbehåll af öppen rätt, i den händelse Herrar af Tuneld och af Ström blefve, i anledning af de besvär, Herr CrusenOM förmält sig vara sinnad anföra, förklarade jäfvi, likväl, till tidens vinnante och för att nu gå rätena önskan till mötes, uteslöt, bland vederpartens jurymän , vice Presidenten Boström , och af rättens, CommerceRådet von Sydow. Herr Crusenstolpe åter begärde få anmärkt i protokollet, att han ej ämnade taga någon kännedom af hvad vid rätten förefölle, intill dess hans besvär blifvit pröfvade, hvarefter han aflägsnade sig. Derefter uteslöt rätten, ex nobili officio, a Herr Crusenstolpes vägnar, bland Herr Wallmarks jurymän : Lagman Rhodin och af sina egna: Kyrkoherden Doktor Pettersson, utsatte den 31 dennes till kompletterande af juryn, derest några af de nu valde skulle afsäga sig uppdraget, och bestämde den 5 Augusti till juryns sammanträde. Vid detta Rättens sätt att förfara kunde väl ett oeh annat vara att anmärka; men vi öfverlemne det åt Herr C. sjelf, öfvertygade att han ej lärer underlåta att deraf taga notice. MHvad vi deremot tro oss kunna anmärka, är det, att Hrr af Ström och af Tuneld säkert icke underlåta att af grannlagenhet göra det samma, som Hr C. yrkat, 1 fall de veta med sig, att så förhåller sig, som han förutsatt.