Aftonbladet – 16 maj 1835, sida 3

Konungen ifrån att antaga den nya växelstadgan, då dercmot artikeln den 11 Maj inneböll att någon eller någre af Konungens rådgifvare aldeles cte gjort någon hemlighet af, att de afalla krafter mosarbetat den. I fall nu Ins. har den godheten tillåta att uttrycket någon eller någre af Rådgifvarre får anses för något annat än StatsRådets Ledamöter, och i fall det som någon eller någre af Rådgifvarne i enskilda samtal u:an förbehåll yttrat sig utom konseljen, äfven får antazas såsom bevis att de försvarat samma tankar inom densamma, hvilket vi naturligtvis icke kunna specielt vets, så är det utomo-dentligt lätt att göra Ins. förvissad om riktigheten af vårt yttrande, om ban i detta fall önskar hos oss enskildt inhemta några närmare omständigheter, hvilka vi anse öfver flödigt att med anledning af en anonym artikel framlägga. 2:0 kunna vi verkligen cke besvara hvad man skall säga om Hr Lars Hjertas många deklamationer på Riddearbuset angående den läran, att en Konung ovägerligen bör följa sin Konseljs mening3 alldeostund Hr Lars Hjerta alldrig yttrat sig på Riddarhuset öfver detta ämne, och således derom hvarken hållit några eller många deklamationer; men hvad de af Iasändaren s. k. deklamationerna derom i bladet beträffa, så är det ganska både naturligt och rättvist, att om också någon elier någre af Rådgifvarne varit emot saken, men icke de öfrige, H, Ma:t Konungen följt sin egen, mening som hade ett stöd i Ständernas önskan och hos de öfrige Rådgifvarne. (Läsaren märke att här ezndast är frågan om bifallet till lagen om inrikes vexlar.) Sådant hindrar ingalunda giltigheten af principen om Rådg fvarnes ansvarighet, och nyttan deraf, att Konungen föjer deras mening så länge han har förtroende till dem: dertill fordrades endast den omständigheten att personalen icke skulle vara så sammansatt som nu, nemligen att Rådgifvarne i de vigtigaste principfrågor äro af fallkomligt motsatta meningar sins emellan.