Aftonbladet – 16 maj 1835, sida 3

m ————MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM Revy af Tidningarna Svenska Minerva för sistlidne gårdag mockerar sig öfver den förra veckans stora Riddarhusdrama, eller, som det med bennes egna ord heter försöket emot Hr Crusenstolpe som hon finner illa börjadt, sämre fortsatt och ännu sämre slutadt. Det är icke svårt att inse, att en Jliten förargelse här gifvit sig luft från någon som tycker, att de habile icke varit habila nog denv gången. Vi erinra oss 3 propos häraf att till de reservationer emot voteringen som förut blifvit nämde bör tilläggas att äfven Hans Excellens Grefve Piper (som hade afsagt sig Ordförandeplatsen i Serskilta Utskottet) nu i stället reserverade sig emot att fir Crusenstolpe icke:blifvit utvoterad. — Uti samma blad bar en Insändare dragit åstad med följande till Redaktionen af Aftonbladet ställda epistel: Uti Tit. blad af den 11 Maj har Tit. inför Allmänheten! framlagt en osanning, för hvilken man dock bör vara Tit. tack skyldig, emedan den ledt honom till en bekännelse, den hau annars måhända alårig gjort. Osanningenr består deruti, att StatsRådets ledamöter skola afstyrkt Konungen: ifrån att antaga nya Vexelstadgan, då deremot Konseljen: endast tillstyrkt afskiljandet af hvad som rörde Utrikes vexlar, men tillika antagandet af hvad Stadgan inveböll om JIhrikes, så snart deuna del kunde i laglig form inkomma. ? Emedlertid har Tit. funnit sig, i anledning af sin egen falska uppgift om förhållandet, böra tolka sin underdånviga erkänsla derför att Konungen, tvertemot StatsRådets tanka, fattade Sitt Nådiga beslut. Häraf synes, alt Tit. verkligen är belåten dermed, att Konungen följer sin individuella åsigt, sedan Hans Maj:t likväl grundlagsenligt hört Sitt StatsRåds mening. Så tänker också Insändaren. Men, qvid dicam? Hvad skall man nu. säga om Hr Lars Hjertas många deklamationer på Riddarhuset, och om de förra: deklamationerna i Tit. famösa blad, igenom hvilka den läran alltid blifvit drifven; att till det rätta konstitutionella lifvet hörer, det en Kouung ovägerligen följer sin Konseljs mening, och handiar i samråd med den? Ou tu mentais alors ou tu mens a present, söger -en af-Moligres personnager, Månne Tit. kunde bafva blifvit omvänd till sin nuvarande lära, 2 genom en viss artikel i Statstidningen, och till följe deraf nu erkänner nyttan utaf att en Konung har sin egen tanke? Skada då allenast att Tit. råkat att, såsom anledning till afläggande af sin nva bekännelse, begagna ett facium, som händelsevis är osanning. ty sann2 förhållandet, så vidt Ins, är väl underrättad, är att Konungen och StatsRådet varit fullkomligt ense om det svar, som inlemnades på Rikssalen. Till svar härpå länder: 1:0 att om Hr Insändaren vore bättre underrättad, så hade han vetat, att Red. af Aftonbladet aldeles icke sagt någon osanning i den ifrågavarande artikeln, men väl har Ins. sjelf begått en sådan då hanctillagt oss det yttrandet att Staäts-Rådets Ledamöter (bvarmed förmodligen menas hela rådgifvare-personalen) afstyrkt