Aftonbladet – 8 maj 1835, sida 2

rättighet att, i hvilka fall som helst, draga obestämda slutföljder, af uttrycken, och med tillämpning bäraf på nu ifrågavarande mål, har Utskottet trott sig finna, i följd af den här inträffade omständighesen, att talaren blifvit afbruten, innan han: fått fullständigt utveckla sin tankegåvg, sakiias all ledning för ett säkert omdöme om rä:ta meningen och åsyftvingen af Hr Crusenstolpes yttrande. Sådant det till protokoliet blifvit uppfattadt, innebär det, ensamt för sig betraktadt, icke något påstående om begångna skälmstycken; och huruvida talaren, om han fått fullfölja sin tankeledning, haft för afsigt att härleda ett slikt påstående från den tafla af regeriogens förhållande, sedan 1809, som han förmålt sig vilja uppdraga, derom kan, enligt Utkottets öfvertyglse, någo! omdöme numera icke fällas, annorlunda än förmedelst obestämda slutföljder, hämtade icke från sjelfva saken, eller det enklaste uttrycket, utsn från andra, för frågans lagenliga bedömmande främmande förbållanden. Här saknas neml. helt och hållet det efterfölj.nde, som talaren sjelf ämnat sammar: binda med det föregående i sitt yttrande, och med detsamma saknas alltså allt samband emellan de: särskilda delaroe af den uttalade perioden. Men denna brist på kännedom om Hr Crusenstolpes mening, fullständigt uttalad, måste efter Utskottets tanka vara af desto större inflytande på saken, som frågan icke blott är, att utreda här, om det anmärkte yttrandet innebär och åsyftar en personlig förolämpning, utan äfven, i sådan bändelse, att af sammanhanget och meningen utröna förse-lsens lindrigare eller svårare art, för att, i förhållande derefter bedöma, antingen skäl till fullkomlig befrielse ändock är för banden, eller tillämpning bör äga rum at något bland de tvenne sins emellan högst olika alternativer i påföljd, som 39 Y RiksdagsOrdningen i öfrigt upptager. Vid justeringen af betänkandet reserverade sig äfven Hr Grefve Herrmansson och anmälte, att han af misstag kommit att votera för befrielse.