Aftonbladet – 6 maj 1835, sida 2

Vi skulle säkert beröfva måvgen ett godt tillfälle till munterhet, om vi icke efter löfte meddelade lagskipnings-ledamoteu Insulins i gårdagsbladet omnämnda memorial tll Konsiitutioas-Utiskottet. Vi känna ingen, som i det sublima kommit den för sina tal så berömde framlidne Borgmästaren Sven Yckenberg värmare, än Hr Insulin; ingen som sväfvar med mera behag uti ordens oxndliga rymder, och som bättre förstår att sarala och bereda vältalighetens annars så flycktiga dunster till en lattsmält och angenäm snömos, att dermed uppfiiska dem, som finna sg uttröttade af det långa grälet om sak och principer vid denna riksdag. Anförandet följer härhos: Måhända icke nog förmäten att till fuailo uppskatta min ringa kallelse såzom essättnirg för all af Höglofl, KonstitutionsUtskottets mogna och mäktiga pröfningar redan återvisad ansträngning att biligga den alldrig hvilande striden mellan begäret och rättigheten att offeniligen ådagalagsa, hvad man tror sig tänka, förmår jag likväl icke ti!lbazrahölla den inre röst, hvars tysta bud i denna Statsfråga — en bland de högre — jag lävge hört, men undertryckt, intilldess andra utsigter på andras lyckligare bemödandea skymmas undan mer af det hastigt skyndande sluiet för våra fosterländska, våFa Svenska, rådplägniuvgar. Bland tankespekulationer, som upptagit min fattningsförmåga, vill en fullkomligare utbildning af vårt samhällskick, egaades tidigt ett rum åt T:yckfriheten, med dess genomgripande omfattning af de: sorgeriiga lfvets största syftemål. I allmänhet älskar jag i denna som i annan frihet ingen inskränkning, medgifvande likväl, att korrektifer må finnas mo: möjliga öfverträdelser inpå sjelfsvåldets områden. i hvilket afseende jag också gillar de hos oss redsn antagna bestämmelser, med deu enda förbättring jag, börsammande tidens fordri gar och i öfverensstammelse med folkens förfinade seder, härmedelst uppträder att föreslå. Älven för den flygtigaste insigt i Lagstiftningens vetenskap torde det få antagas såsom bekant, att icke allenast Statens straffrätt utan äfven den felaktiges återförande, icke den hämnande rättvisan ensam, utan i föreoiog med filant:opiens läror, måste taga: i afseende vid straffaraktens utöfvande. Med tillämpning ef denna obestridliga grundsats, bör det alltså vara angeläget att förekomma sådana straffarter, gesom hvilka all förbättring uppenbart måste motverkas i stället att befrämjas. Vår tryckfrihets-lag, hvars ändamälsoch rättsenlighet i allt öfrigt må vitsordas, innehåller omisskänligen ett sådant fel, der den föreskrifver, att böter ej få förvacdlas i aonat än fängelse å fästning, Det lider väl icke tvifvel, att den som sammanskref en för. fattning, ämnad till Grundlag, sjelf genomliste sitt verk; men någon annan kan, svårligen göra det efter, utan att härleda de der bestämda förbrytelser från7en förvillad, upphetsadginbillning leller annan