Aftonbladet – 1 april 1835, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Diskussionen uti BorgarsStåndets plenum d. 16 Mars, angående Lag-Utskottets bet. N:o 178 öfver Hr JV. F. Dalmans motion, att häktande, på grund af anklagelse för brott mot 5 Kap. 1 Å. M.B., ej måtte äga rum förr än Konungen yttrat sig huruvida saken skall nedläggas eller icke, samt domaren derefter pröfvat, om skäl till häktande förefinnes. Efter det Hrr Helsingius, Holm, och Hessle talat för återremiss, afgaf Hr BÅÅTH följande anförande: Då jag begärde ordet, var sådant mindre under förhoppning att öfvertyga någon af de värde talarne om rigtigheten, lagligheten och nödvändigheten af det slut, hvaruti LagUtskottet stannat, än af skyldighet emot mig sjelf, som biträdt beslutet, att för Ståndet framlägga motiverne för mitt tillstyrkande. Jag anhåller att Ståndet icke måtte misstycka, att ehuru detta ämne sent på dagen förekommit, jag i min framställning blir något vidlyftig. Då jag utgår från den allmänna regel i 1 Kap. 25 StraffB., att när brott går å lif och således är urbota, borgen ej må tagas utan den brottslige träda i häkte, och vid betraktande deraf att detta generella stadgande lämpas till alla brott, som äre af urbota beskaffenhet, har jag ansett mig böra framlägga den skilnad lagen gör emellan brott som beståzi handling och brott somEbestå uti ord :