Aftonbladet – 18 februari 1835, sida 2

En blick på ett slags bok, kallad: Ett och annat ur tidningen Svenska Minerva. Andra Artikeln. (Forisättning af en i den indragna tidningen Aftonbladet i Stockholm, N:o 23, börjad uppsats.) En omstendighet ger oss anledung att misstänka, det gamle Argus hatt sia hard meo i UltraKatekesens förfärdigande. Likasom om Saian honom kocsulierat, ej hans opposition malröasserat, så insinuerar äfven Minerva, det bon låvgt förut insett, att det Ministeriella misstaget (vemh att medgifvs, det man var en Ministere) skulle medföra betänkliga följder. Regeringen hade icke förut mött någet motstånd och väntade sig ic e något dylikt; och näst före och ett godt stycke inpå den navarande Riksdagen ville ingen ens höra på det örat, i fall viockar om något sådant framkas:ades (naturligtvis af visbeisugglan.) I allmänhet naggar Minerva Regeringen då och då, för det att den icke är nog monarkisk eler nog motarbetar det Konstitutione!la Sysiemets utveckliog. She out-herods Herody siger Shaksprare; hon drifves skenbarligen af en äpnu högre snde än de, som i henne se sn kämp:; kanike finnes lott en, som rigtigt förstår heunes visbet och ve: värdera detzy de andre betala priset. utan att så noga känna värdet. En iblard de märkvärdisaste lektyrer för våra gode herrar och svenske mån äro de snubbor, som vederbörande få af kateketen uppbära under fortsättningen af det ofvannimde themat. Det var, säger han, icke nog med sjuttiotvians öde; vissa behöfde derutöfver voteringerna 1 förstärkta StatsUtskottet, för att kunna tro pi något, som ansågs för oroligt. Någonting bittrare hafva väl oppositions tidningarna aidrig sagt vederbörande. D2förstå således hvarken sin elier oppositionens ställning?