nemligen att det numera icke blott är Riddarhusoppositionen, som olyckorna måste tillskrifvas, utan att verkligen en annan opposition sedan sista Riksdag bildat aig inom de ofrälse stånden. Huru detta tillgått, d-t är just trätofröet mellan Minerva och os; andra. Bon pistår, att det var den liberala tidningspressen, som uppviglat sinnena, d. v. s. att utan den ingen missbelåtenhet och inzen opposition skolat finnas. Härmed förenas insinuationer om bedrifvandet af riksdagivalen, isynnerhet i Sockholm. Äfven jem2arv sig Minerva öfver det nya elementt som för första gången inträdde i Borgare-Ståudet och hade ingen ting angelägvare än att låta höra af sig. Och man måste tillstå, att det var ea stor politisk förseeise (som bör varna och troligen varnar mot all eftergift för reformbegäret) att i ett Ståsd, hvars pluralitet fordom brstått af en dumsagor behöfvande embetsrannatorps inympa ett nytt element, som icke kunde söka befordran, som hade stora intressen att försvara, och som således ingalunda kunde vara tjenligt att insläppa i eu represensation, hvars bestsmmelse blott borde vara att låta allt gå efter vederbörandes landsfaderliga önskningar, och behandla såsom lasteligt tal hvarje försök alt göra någon annan ansvarig än den, som enligt sakens ratur måste vara vansvarig. De sålunda, enligt vår kateket, i Ofrälse S!ånden samlade oppositions elementer? kunde icke attraheras ifrån Riddarhuset, utan yttrade sjelfva tidigt en dragnivgskraft uppå hvad der (?) fiste efter popularitet, anseende och stigande. Det förstås, a:t en sådan dragningskraft icke hade sammanhang med Eiddarbuset, der ingen fikar ef:er popularitet, an, Pop , scende och stigande! Dylika slemma bevekelsegrunder finnas endast i de ofrälse stånden och i hvad till dem har dragnirgskraft, oaktadt allt, hvad Argus må predika. I synnerhet det olycksaliga nya elementet företer stötestenar, dem Minerva icke försmår att söka undanrödja med sådana medel och i eit sådant tungomål, som förr icke blifvit hördt, sydan publiciteten upphörde att hafva sitt bufvud1illhåll på krogarna, och i stället flyttades i tidnin gar, der tonen i följd deraf måste ombytas, Mirervas folk (för att nytija hennes eget talesätt) bar emedlertiid straxt fallit något ur sin roll och glömt det förut påstådda, i de: att, omedelbart på filippiken mot den ofrälse oppositionen, som icke attraberas af Riddarhuset, insinneras om de otålige inom oppoasitionen. Skulle desse otålige fivnas i de ofrälse stånden? Skulle Hrr Petrg, Wern, ÖJ!man, Lignell m. fl, verkligen åsyfta a!t undantränga gubbarna på taburetterna? Skulle deras eppoition utgå ur deona bevekelsegrund? Då man ixsimucrar, bör man åtmirsione icke glömma, hvad nyss blifvit sagt, och icke dikta, hvad ingen tror. Vi vilja nu försöka att utfgeckla, buru vi ense den nya oppositionens uppkomst. Man har riktigt anmärkt, att Svenslarne fasthänga vid den gamla, i visst afseende inkonstitutionela, i visst konstitutionella satsen, att hvarje misstag, som utgår från styrelsen, bör tillskjrifvas ?Herrarne,) som omgifva Konunger, cch att det icke -kett, om de upplyst honom rätt om förhållard:t Mängden inser dock icke klart, huru detta tillgår, eller hvari de oriktiga upplysningarne och råden bestå, och detta kan man icke heller begära förr, än den stora allmänheten begynt bätte under äta sig. En sak finnes dock, som alltid gör sig klar fven för den minst bevandrade, nemli. skattebärdorna. Icke längesedan visste den stora hopen icke ens arnat, än att dessa äfven härledde sig från Korrngen och Herrarney men sminingom har nmänsden äfven kommit under fund med, att hon jo!f bar sin hand mod i spelet, om hon förstår att vlöfva sina rättigheter. Nyss ansåg allmogen och det mindie bevandrade borgerskapet Riksdagarna ee dast såsom ett annat nödvändigt ondt, af hvilket intet godt kunde göras — endast såsom ännu en skattebörda — Ville Pål åtaga sig bosväret och göra det för bittre pris än Pär, så blef han befullmäkfigad af nådig dormarec, ( om kanske i det fela utnärmt bonora) Sedan betalte man ut riksdag:arfvodet och jemrade sig deröfver, såsom öfver en missväxt. När Pål kom hem, stodo hans kom snittenter med öppen mun och ihörde hans herät12!ser om nädiga audienser, om talmanscch andra frukostar; och bopen ansåg ävdamälet med alla sina riksdagsutgifter vara uppfyldt och dessa betalta med det, att en bland dem sett Stockholm; och blifvit så ärad och välplävad. Borgerskapet i småslädersa fick, för sina kostnader, ofta nog, nöjet af ett nytt Borgmästareval, sedan Hr Borgmä. på 12 NN sä. 8 Aa