Aftonbladet – 18 februari 1835, sida 1

ST? VESNA a SR ERNER RN NE KATE NRARETTmE verket utkräfvas, så blir det så mycket mer tvifvelaktigt om Riksztidskontoret, som för närvarande e utan yttersta svårigbet kan anskaffa de medel, som det för egen räkniog behöfver, är i den ställning, atv det kan e!ler bör åtaga sig en dylik förbindelse. 3:0 Emedan försigtigheten Isynes kräfva, att grundersa och de reglementariska förestrifterna för flyporeksföreningarne bordt förut vara gifna, innan fråga väckes derom, att staten skall för de förbindelser, som af dessa föreningar utfärdas, ikläda sig ansvaret. Det vore icke väl betänkt, att staten på förhand skall för föreninsarnes skuidförbiodelser åtaga sig borgen, innan vilkoren och sättet för föreningarnas funktioner blifvit i någon mitta bestämda. Häri instämde Komminister DAHLGREN. j Prosten NORDIN utgick från den slutsats, att hzad som är vådligt i enskilta lifvet, är ock vådligt i det allmänna. Skuld är skuld: alltid ledsem?: och lika vådliga äro: borgensförbindelser. Derföre kunde talaren ej lemna sitt bifall dertill, att sätta nationen i en skuld af ej mindra än 8 millioner Rdr rglds, för hvilket lån blotta räntan, å 5 proc. skulle årligen öka skattebördorra med 400,060 Rdr rgIds. Man suckade tungt under bördan af den utländska skuld, som tryckte oss för några år sedan; man tackade Gud och Konungen, att hafva blifvit qvitt denna skuld; och nu arbetar man med händer och fötter, att åter inkomma i utländsk skuldsättning: och allt med sådan brådska, utan behof som tvingar! — Realisationen är verkställd: följderna synas goda: ivga. vådor förspörjas dervid: hvarföre, under det allt går sin jemna gång, vilj2, vid nästan samma tid, som silfverluckan öppnas, skuldsätta landet för en silfverimport, som kan andvikas? — Nya lånetillgångar locka obetänksamma spekulanter i äftventyrlig haadel: höref sker skuldsättning, som genom räntorna ökas tills skuldbördan blir omöjlig att bära: så sker fallet, som ej sällan blir stort, då borgarde vänner nödgas göra säl!skap. Vi minnas med bedröfvelse Filial-Diskonttiden: den synes i början så gyllende, men medförde idel olycka för nationes. — Lånet skall undsätta de skuldsatte jordbrukarne, säger man: huru skall detta tillgå? Sktuldmassan, som tynger Svenska jorden, blir genom lånet ej förminskad, endast omflyttad, och således lika tryckande. Sannolikheten att räntan blir lägre, innebär blott en farligare retelse till lån, emedan man går djerfvare in i snaran, då den synes dräglig. Skuden blir lårgvarig och derföre så mycket ledsammare. Den nu öfverklagade bristen på penningar hår försports. i alla tider, och skulle höras om ock 4 millioner silfver införskrefvos. — Hvad nytta hypoteksföreningarne skola åstadkomma lemnade talaren derhär. Det visste han, att de provinser, som vid diskontea! haft lätta tillfällen till lån, dertöre blifvit fördjupade i skuld, och det är deritrån de starkaste jemmerropen öfver penningebristen höras; då dexemot andra provinser, som inga publika lånetillgångar inom sig haft att tillgå, nu befinna sig mer belåtna, bättre bergade, mindre nödstälde och förmå betala, utan rester, både skatter och undsättnings-sparmil. (Forts. följer.) ETEN GT NN ESS SES SE ET TEE REST