Aftonbladet – 18 februari 1835, sida 1

IR bamn på en gång afsävda dylika produkter; och hva om närmare underrättelse lemnas af Föreningens Sksttmästare, är P, A. Sprinchorn i dess Klädesbandel i Storkyirkbrinen. Stockho!m den 6 Febr, 1835. RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. PRESTE-STÅNDETS DISKUSSION I STATS: LÅNEFRÅGAN. (Forts. r. gårdagsbl.) Prosten AFZELIUS antog såsom obestridligt att landtbruket är betungadt, och att det bör vara magtpåliggande för Regering och Stäsder att lätta och understödja sjlfva modernäringen inom fäderneslandet. Dertill finnas blott 2 utvägar, nemligen att nedsätta skattebördorna eller att sätta de skattdragande i stånd att kunna bära dem, Då sateus växarde behof icie medgifva det förra, är det dess pligt och skyldiga omtanka för framtida eget! bestånd, att vara betänkt på det senare. Och istöd af exempel i och för samma ändamål häm:ade från andra länder, avsåg talaren iatet, annat medel kunna uppgifvas att rädda jordbrukaren, än organiserandet af hypatheks-föreningar, der han på sin jord kan erhålla stående lån, hvilka, när räntan ordentligt erlägges, på en viss tid awmorteras. Att Staten bör träda emellan till fördel för landets hufvudnäring, ansåg. talaren både rättseoligt och af behofvet påkalladt, äfvensom att der vore tid att någon tanka på att undsätta den skuldsatte landtmannen, som på ena sidan nedtryckas af tunga skattebördor och å den andra saknar förmågan att. tillfredsställa sina långifvares stigande fordringar, samt af nöden tvivgas taga sin tillflygt till diskönterne, hvilka genom deras alltför snara omsättningsanspråk verka förstörande på jordbrukarens bestånd. — Häruti instäm de Prosten BOLANDER, och för afslag å betänkandet yttrade sig äfven Dr GRENANDER. i Prosten J. NIBELIUS biföll betänkandet på följande skäl: 1:0 emedan det syntes ganska tvifvelaktigt, om uppiagandet af det låna, hvarom fråga är — skedde det ock på det af Reservanten föreslagna sätt — skulle för det allmänna blifva nyttigt. För de skuldsatte fastighetsegarne, som få åtnjuta del i detta lån, skall det blifva en vicning, att för en lägre ränta erhålla de lån hvaraf de äro i behof; men denna förmån sträcker sig icke till det skuldsalta jordbruket i allmänhet, den tillfaller icke ens den jord, hvars egare i lånet erhåller del; ty om denna jord ombyter egare, så måste den nya egaren till jorden erlägga en köpeskilling, som blir drygare i samma mån, som det i fastigheten intecknade lånet drager en lindrigare ränta. Förmonen af att i detta lån erhålla del, blir följakteligen endast personel. — Lå lånet, äfven om det kontraheras af inländsk man, dock kommer att lemnas af utländska kapitalister, då mera silfer, än som i landet genom detta inkommer, skall efierhard utvandra, emedan, j:mte sjelfva det inkomna kapitalet, äfven de derå uppgående räntorna måste utbetalas, och desse räntor sannolikt ej betzckas af någon genom lånet ökad export, enär lånet skall användas, ej till produktiva föremål, utan endast till omsättning af skuld: då den bastiga gerom ifrågavararde lån föranledda tillökningen i sedelstocken, af icke mindre än 8 millioner Rdr Rgs, troligen skall medföra de vådliga följder, som Utskottet angifvit, så syntes det talaren högst tvifvelaktigt, om upptagandet af det ifrågavarande lånet skall för fäderneslancet blifva välgörande, äfven om det utan risque för Riksgeldskontoret kunde verkställas: 2:0 Emedan talaren fann en motsägelse deruti, att, enl. Reservanternes förklaring,de obligationer, som Hypoteksföreningarne komma att utfärda, blifva så säkra, att Riksgäldskontoret omöjligen kan äfventyra något vid, att lem na dem sin garanti — men att, detta oaktadt, en garanti af Riksgäldskontoret är nödvändig, för stt ät dessa obligationer gifva en nödig kredit. Äro Hypoteksfören ngarne så solida, att intet tvifvel om deras förbindelse kan uppstå, så synes den borgen, som Riksgöldskonioret skulle för deras oblizationer ikläda sig, ganska obehöflig. På utrikes ort äro Hypoteksföreningar icke okända, och om deras soliditet är så otviftelaktig, som det af Resevvanterne förstkras, lära de utlindske kapitel sterne ej draga i betänkande, att, utan någon Vvtterligare garanti, än den som sjelfva institutionen gifver, lemna dem lån, ifall villko: en äro förmånlige. Äro åter Hypoteksföreningarne af en sådan beskaffenhet, att den borgen, som Riksgäldskontoret för deras skull åtager sig,