Aftonbladet – 17 februari 1835, sida 3

Allehaadas, den förres abonnentantal hkval betydligt aftagit, och den sednares utgifvande måst, i brist af prenumeranter, inställas. Detta är med två ord vederlagd!. Att orsaken till Argei aftagande debit är det sofisteri hvarmed samma blads redaktör under loppet af de sednare åren drifvit politiska sattser af nästan alla möjliga nyanser, dess osmakliga sjel törgudning, och kanske jemväl till en stor del dess tröttande stil och ovrdentligbeten vid dess utgifvande, lärer icke vara någon obekant; och Stockkolms Postens fall måste väl närmast tillskrifvas den inskränthet i sjelfva planen, som från denna tidniog helt och hållet uteslöt de inrikes nyheterna för dagen, hvilka dock måste vara hufvudsak uti en tidning; ty att Stockholms Postens artiklar eljest icke saknade sympathi bland allmänbeten, det lärer visst folk med tillräcklig harm förnummit af de trenne stora upplagor som inom korrt tid åtgingo af den afiryckta artikelo: Sverge 1809 och 1832. Ett tillägg i en not af Stawstidovivgen sjelf, sova med respekt sögandes, förefaller nog kortsynt, . det, att om oppositionstidningarna alltid? (hvem har väl sagt alltid?) uttrycka landets opinion, så borde de äfven uttrycka pluraliteters af representanterna? Men när, fortfar Statstidringen, denma, såsom fallet oftast är, understödjer ministererne, under det att oppositionstidningarna anfalla och häckla dem, så måste det bevisa, att satsen är en af dem, som icke kunna allmänt jakas. Statstidningen har då förgätit eller låtsat förgäta, att det finnes representationer, som ingalunda ailtid uttrycka landets tänkesätt; och månne icke detta, med tillämpning på våra egna förhållanden, starkast bevisats af den allmänna önskan om en representationsförändring, som bär i landet yttrades just efter sista Riksdag, då Ständerna så mycket utmärkie sig för beredvillighet att bifalla styrelsens fordringar, likasom att i Deputeradekammaren i Frankrike endast räknades sex Ledamöter af oppositionen, en kort tid innan landets öiverersstänv melse i tänkesätt med just desse män och oppositidningarna, kastade styrelsen, som ej velat iyssna till deras råd, öfverända, och utdref sjelfva d7nastien; samt: att i England förnämsta orsaken till parlamentsreformens framgång var landets obelåtenhet med en representation, som genom sin korrumperade sammansättning och konseqventa eftergifvenhet för ministeren hade betungat Engelska folket med en oerhörd massa af skuldsättning och taxor, hvarur detta land nu torde få största svårighet att småningom reda sig. Dessa oförgriphga anmärkningar torde tillräckligt ådagalägga, att om än Statstidningen och Jurnalen i kompani trott sig genom de framställda exemplen och noten bevisa något, så betyder detta något i sjelfva verket mindre än intet. — Som det är en skyldighet, att icke blunda äfven för sina vänners möjliga fel och brister, bör Red. af det nya Aftonbladet icke förtiga, att Bedaktionen af dess föregåugare Aftonbladet i Stockholm häromdagen, vid den hommeage som lemnacdes åt Samlaren i Strengnäs, glömde att omnämna, det nämde Samlare icke låvgesedan gjort ett dyrbart fynd, och detta på Aftonbladets eget område. Likasom andra fynd inköpas med förhöjoing af en åttondedel i värdet, för statens räkning, så blef äfven Samlarens fynd på ett dylikt sätt inlöst med en viss upphöjelse, medelst dess aftryckande i Statstidningen. Fyndet bestod uti — en siffra förmycket, som råkat tillkomma uti en uppgift i Aftonbladet, på antalet af de manuskripter, som förvaras nti archiverna i Venedig, hvilken uvogift var hemtad från ett arbete af Gzografen Balbi. Detta förorsakade be klegligtvis Samlaren besväret med en vidlyftig kalkyl för att visa buru stor byggnad skulle fordras att hysa alla dessa manuskripter, hvarvid olyckNgtvis ådagalades att kalkylatören ic!e var mycket pålitligare i det räknesätt som kallas regula di tri, än i sina politiska beräkningar. Det värsta för Aftonbladet var dock, för att vara uppvigtig, att den upptäckta bocken icke tillkoramit genom tryckfel, ntan fanns i sjelfva originalet, och derifrån af bristande uppmärksamhet råkat öfverföres i Aftonbladets Kaleidoskop. Wi kunna således icke lemna något nöjaktigt svar, buru med saken verkligen förhåller sig; men som vi äre mycket intreserade att få reda på rätta sammanhanget, hafra vi beslutat att med första skrifteligen meadela Hr Balbi Samlarens anmärkning, samt betvifla ieke, art den för re icke ger sig någon ro innan han på ett t:lifredsställande sätt besvarat densamma och upplyst det framkastade tvifvelsmålet.