års tjenstgöring vid teatern afsked af publiken, vid en för detta ändamål gifven benefice. Ett sådant tillfälle försum:nades naturligtvis icke af konstens vänner, hvilka HAr Hjortsberg genom sina lyckliga talanger så många gånger skänkt en njutning, hvarat minnet änau lifligt skall fortlefsa, fastän han afträdt från stå :tebanan. De pjeser som gåfvos voro Tartuffe och Nya Garnisonen. Eter dessas slut och en stunds stormande ropniogar framträdde Er Hjortsberg, och helsade publiken med ett korrt och enkelt afskedstal. Då han skulle träda tillbaka, omgafs han sf dem, som med honom deltasit i dagens represen ation. Med synbar rörelse, sågo desse, huru för sista gången den fallande ridåen skiljde den mest ä!skode Ssenske Skådespelaren från en allmänhet, has vslönskringar för hans ålderdom rätt lämpligt u trycktes genom de rosor som i samma ögonblick kastades för hans fötter af medspelarinnorne. . Denna eskla hyllning, som mången kanske väntat .ig mer utförd och högtidlig, erböll likvål en oväntad förnyelse, sedan Hr Hjortsberg askommit till sina rum; då omkring 30 de utmärktaste sångare af Harmoniska sällskapet infanno sig utanför havs fönster och uppstämde en sererade, hvilken snart sammankallade ett stort antal främmande åhörare. Hr Hjortsberg nedkom, samt emottog nya bevis af den aktning, han förvärfvat sig inom ella klasser af Stockholws befolkning, och blef under bfliga bifallsrop, upplyftad på Sångarnes armar, inburen i sin boning. De vackra rösterna aflsgsnade sig, åtföljde af en del af den åhörarde folkmassan under fortsatt afsjungande afåtskilliga marcher, m. m. öfver pya broa och Skeppsbron, hvarest de åtskiljdes.