Aftonbladet – 10 januari 1835, sida 1

Beräkningarne häröfver torde, såsom gevast påfallande och af erfarenheten styrkta, knappast vara underkastade tvifvelsmål. Men ett avnst mera moraliskt och lika sannskyldigt gagn framstår företrädesvis från Riksdags förläggande till landsort , — slörre luga, enhet och sammanhang i ärendenas behandling. Under arbetet ostörd af främmande hänförelser, och sträfvande att fullborda sina värf, skall folkrepresentanten der uteslutande fästa sig vid Riksdagsföremålen. Inom den trångare samlingsrymden skola: personerne och med dem begreppen komma i tätare och rärmare inbördes beröring,. vexelupplysningen främjas, skiljda underordnade. intressen sammanjemkas, och öfvertygelsen, genom, sjelfva meddelandet, befästead till sin inre kraft, verka obe eroende af ort, omgifning och andra yttfe förhållanden, Utskottet vågar ändtiligen härtill serskilt lögga afseendet på en rättvis fördelning emelian Rikets landskap, af den lyckan ait någon längre tid njuta Konungens närvaro och åsyu. Betraktar man noga allt detta, urskiljer man hvad som häri är tillsatt, för att beveka representanerne genom förespeglade fördelar för orterne, eller hvad, som kan borttagas såsom purt nonsens, så återstår blott det tydliga sträfvandet, att afhålla -Representationen ifrån den ort, der onekligen mera upplysniog och bildad opision kunna finnas, än i mindre befolkade städer och orter; samt att betaga dess ledamöter cen tillgång till de offentliga akter, arkiver och alla nödiga råd och upplysningar, som hufvudstaden har att ex bjuda, Besinnar man nu, att kommunikationerna med hufvudstaden äro de mest fullkomnade i hela landet, till lands och sjös, med postvagnar, diligenser, ångbåtar m. m., samt att 1,000 personers mer eiler mindre tillfälliga vistande der, mindre än annorstädes, vållar förändring 1 priser och tillgång på rum, lefnadsförnödenheter, tjenstfolks lönevilktor m. m., så inser troligen hvarje Svensk man, utom KonstitutionsUtskottet och de, som ej vilja se eller tänka: att den omtalade nyttan måste helt och hållet utstrykas utur all räkning, och att blott ekonomisk skada för orterna står qvar bredsid den politiskt-moraliska skadan för hela samhället. Erfarenheten har i Gefle, Norrköpings och Örebro Riksdagar dessutom ännu för dem, som erinra sg d:ssa, tillräckligt utvisat hvad nationen har att vänta sig af Riks-Ståndens icspärrande i mindre burar, under verkställande maktens polisuppsigt, och det är just vid minnet af dessa Riksdagar, och hoppet på dylika, som det vattnas i munnen på andra.