Aftonbladet – 8 januari 1835, sida 1

Prosten ADSTRAND förklarade att bans mening ej varit att åstadkomma någon ändsing i Konst. Uiskottets opinion, hvilket troligen vore fruktiöst; men då alla Stånden beslutit indragringsmaktens upphörande; torde förslaget derom, utan jemokning antagas att hvila till nästa Rizsdag ; och då alls Stånden veiat bibehålla juryn, fast med förändrad organisation , borde Utskottet sammanjemaoka och 1 ett nytt förslag uppfatta de yttrade m-ningarne. Professor AGARDH ansåg Konst. Utskottet hafva invecklat sig i en fullkomlig oformlighet. Det kunde nemligea afgifva två slags betänkanden: det ena ett Principeller Priliminär-betänkande, föratt inhämta Ständernes tanka om principen för ett förslag, såsom t. ex. memorialet om införande af landtdagar. Dessa betänkanden kunna förkastas redan vid första Riksdagen. Det andra: definitiva förslag till ändringar i redan existerande grundlagsparagrafer. Rörande dessa fingo Stånden ej besluta renast, utan måste de hvila till nästa Riksdag. Ut det nu ifrågavarande hade Utskottet sammanblandat begge slagen. Det hade först bord: hemställa att begge frågorna stodo i så nära sammanhang att de gemensamt måste afgöras. Om detta skett, hade Ståodens åsigt öfver denna principfråga varit tillräcklig att låta den förfalla , och gjort ett detaljeradt förslag onödigt. Saken vure nu sådan att Utskottet på samma gång hemställt både principfrågan och det på densamma grundade detaljerade förslag. Memorialet borde derföre afslås och Utskottet föreläggas att upptaga de särskilta motionerne till ny behandling. Biskop ar WINGÅRD bemötte Prof. Agardhs yttrande om principbetänkanden, dermed, att desse endast kunde äga rum med en ny, i grundlagen icke förefunnen sak, såsom frågan om landtdagar; men då indragningsmakt och jury finnas i grund lagen, kunde således här ij blifva fråga om ett dylikt betänkande. Doktor NIBELIUS, som åberopade sin reservatior, ansåg väl Ständerne icke äga rätt att företaga granskning af någon grundlags S., med mindre anledning vore gifven från Utskottet att samma . behöfde ändras eller upphäfvas, men trodde, att då Utskottet i sitt förra återremitterade betänkande yitrat, att indragningsmakten borde upphöra, vore det också Rikets Ständers rätt att företaga detta ämne till pröfning, hvarvid Ständerne äfven, om de så ville, kunde, utan hinder af 56 4f. R. F., göra den anmärkning, ait de ansågo det af Utskottet dervid fåstade vilkor eller jury-nrättningens samtida borttagande icke vara väsendtligt. För öfrigt, 1 afseende på Tit. Agardhs yttrande om principbetänkanden, ansåg Talaren Ständerne förpligtade att när Utskottet yttrat sig om en fråga i detalj, måste äfoven Stånden göra detsamma. Memorialet borde derföre återremitteras med den af Ståndet genrensamt yttrade tanka, att ifrågavarande begge ämnrven borde särskilt behandlas. Prostarne ODMAN och LAURENIUS yttrade enahanda åsigt som Doktor Nibelius. Kontrakts-Prosten HALLSTRÖM yrkade att Ständet icke skulle rent af afslå betänkandet, enär sådant endast vore att förkasta hvad Ståndet förut godkärdt, nemligen i afseende på indragningsmakten. Den skillnad, som en ledamot sökt uppdraga emellan principbetänkande och detaij:radt förslag vore hvarken föreskrifven eller antydd igrundlagen, och kunde icke af Talaren godkännas. Ständerne kun-: de icke betagas rättigheten , att sedan KonstitutionsUtskotret framställt ett förslag, få pröfva och modifiera detsamma, emedan i annat fall den lagstiftande makten blefve på Utskottet öfverflyttad; men ännu ägde Ständerne denna maktoch kunde således jencka och förändra förslaget. Derföre yrkade Talaren att betänkandet måtte återremitteras. Doktor HOLMSTRÖM kunde icke finna någon motsägelse emellan Ståndets förra beslut och detta, . i fall det nu förevarande betänkandet afslogs. Det senare betänkandet innehöll egentligen blott förklarande, att Uiskottet ans:tt sitt förra förslag odelbart och hvilande till nästa Riiedag, hvilket förklarande gerna kunde gillas eller ogillas af Ståndet, utan att Ståndet derföre frångått sin redan yttrade. mening, Om indragningsmaktens afskaffande och jaryns bibehållande, Genom deita afslag å priccipen om förslagets odelbarhet är Utskottet på intet sätt förhiadradt att särskilt upptaga de väckte motionerne, men Ständerne kunde icke tvinga Utskottet att afgifva ett annat grundlagsförändrings-förslag. Doktor NIBELIUS erinrade afaormlicheten af sär