Aftonbladet – 3 januari 1835, sida 1

BIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Bonde-sStåndets Plenum dd. 8 December 1834.) (Forts. fr. N:o 303). OLA? JEPPSSON från Blekinge ansåg omöj!igt att Staten kunde skiljas från befattningen med undsättningarne. Den enskilta välgörenheten vore visserligeu bra, men den vore icke någon säker grund att bygga på; och till dess andra ändamålsenlige anstalter hunnit vidtagas måste kreditivet fortfara, till så stort belopp, alt det motsvarade möjliga behofvet. JAKOB KIHLBLOM fån Södermanlands län trodde, att den enskilta industrien vore tillräcklig för de nödlidandes undsättning, och att, genom upphörande af Statens mellankomst, skulle spekula ionen rigtas på spanmålshandel, hvarigenom äfven tillfälle kuude beredas landtmannen, att i goda år få afsätta sin Spanmål, och återköpa den i de svårare, till båtnad för både honom och köpmannen. JOHAN BENGTSSON från Wester-Norrlands län ansåg det omöjligt för den obemedlade att i missväxtår uppehålla sig utan understöd från Statens sida. Åtmin tone vore förbällandet så i de Norra orterne, hvars handlande iete förmådde att hålla några spanmålslager, att utborgas på kredit. ANDERS DANIELSSON anmärkta att ban troligen ty värr hade flera fattiga att representera än både StrindInnd och Johan Bengtsson, och hans hjerta klappade för likars nöd lika varmt som deras. Sjelf hade han likväl varit vittne till den oreda och oiättvisa som åtföljde nuvarande administration af undsättningsspanmålens fördelning. hvilken icke alltid komme de mest behöfvande? tillgodo. Så väl af egen erfarenhet, som andra sakbunnige personers omdömen, hade han derföre stadgat sin öfyertygelse derom, att ett till Regeringens disposition ställdt kreditiv af cn million Rdr skulle qväfva all utveckling af industri i detta afseende. Förändringen kunde icke ske genast och talaren hade icke heller yrkat :åd-nt utan endast velat antyda att. och huru den i framtiden kunde ske. CLOF OLOLSSON från Wermland yttrade lika åsigt som Strindlund, och Lars Larssen från Elfsborgs län ansåg Statens inblandande i undsättningarne vid missväxtår icke lämpligt. Denna olägenbet kunde dock icke afbjelpas, utan att andre vägar vidtogos, hvarföre talaren äfven väckt motion i ämnet hvilken dock icke mött bifall hvadan talaren åsigt således lärer hafva varit oriktige. Ämnet vore dock af den vigt, att det icke borde lättsinnigt behavdlas, ty magen Vore den sväraste borgenär. Man måste dock, vid statens skiljande från undsättningarne, förfara varsamt och tillse att det, som sattes i stället, svarade mot ändamålet ochicke köpa sin erfarenhet i nödens stund. Vid 1526 års missväxt kunde den fattige, i brist af erfoderlig säkerhet för återbetalninv, icke erhålla någon spanmål förr än staten, mot församlingarnes garanti, försträckte den; och då spanmål från Staten sålunda erbållits, utbjödo enskildte spanmål till vida bättre pris än den förut kunvat erhållas. Ehuru förlusten för Staten mera sällan borde uppkomma, om ändamålsenliga anstalter vidtogos, ville dock Lars Larsson icke invända något emot Anders Danielssons förslag, hällst han medgifvit kreditivets fortfarande under vissa vilkor. 1 öfrigt vore klart, att en fri tull på spanmål och statens skiljande från undsältningsanstalterne skulle undsurödja stör:e delen af de hinder, som nu af den enskilta industrien från företzget att i svår tid lemna sine nödställda likar erforderlig hjelp. JOHAN JACOBERUTBERG från Nor:bottens län yttrade att flere provinser och synnerligast de Norra länen