Aftonbladet – 3 januari 1835, sida 1

udildi cl rorUuciilsga Uupplas: 2XTCQLILULVeELS TloEUlUaAranae vore alltså nödvändigt, hvadan bifall yrkades til! den Kgl. Propo itionen i ämnet. STRINDLUND trodde att den nödlidande icke hade någon bjelp af köpmannen att vänta, ty deuna kunde icke önska någon större förmån, än att de fattiges bispringande i missväxtår lemnades åt den enskilte spekulanten hvarigenom han finge tillfälle att på deras bekostnad vinna hur myeket han behagade. Ständerne voro icke församlsde för att befordra ett dylikt prejeri-intresse, eller att beröfva dem som hungra deras enda hjelp i nöden. Borttages Statens befattning med undsättningarne, skulle sådant blifva följden, och landet må hända för sent köpa erfarenheten af huru illa Ständerne handlat. NILS INSULIN från Stockholms län: ansåg, att om ock Anders Danielssons förslag kunde i framtiden blifva användbart vore doek Strindlunds yttrade åsigt sann, hvarföre kreditivet borde bibehållas. Flere ledamöter förenade sig med Strindlund, och yrkade kreditivets bibehållande, hvarefter Ståndet, på Talmannens proposition, beslöt att återremittera betänkandet till Stats-Utskottet. Vid sedermera skedd föredragning af Statsoch Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 40 a:gående postföringsskyldigheten, beslöt Ståndet, till följe af Anders Danielssons uppmaning, att postskjutslegan i allmänhet skulle ökas med 2 sk. milen och att postinspektorer vid postransakningar skulle erlägga gästgifvareskjutslega för de hästar som de begagnade; uti hvilket beslut de andre Stånden skulle inbjudas att sig förena. Något vidare af vigt förehades ej. Borgere-Såndets Plenum d. 20 December. Af hvad som denna dag inom S:åndet förehades, vilja vi endast namna diskussionen rörande samman satta Bankooch Lag-Uiskottets Betärkande N:o3 i anledning af väckta frågor om ytterligare lagstiftning för Rikets Ständers Bank. I anlednirg af detta betänkande yttrade sig: Hr PETRE: Om de förenade Utskotten, genom långvarigt dröjsmål med afgifvande af nu upplästa utlåtande, med skäl ådragit sig anmärkning, så måste man dock lemna sin hyllning åt: konklusion af samma utlåtande. Eftersinnar man de hinder deremot, som förefinnas, dels uti Regeringens af åtskullige frivillige representanter gillade försök att på sätt det vid Kopvgi. Skrifvelsen den 3 Mars innevarande år, fogade lagförslag antyder, uti en, som det vill synas, grundlagsvidrig ordnirg , bereda fail åt Reg. formens 72 S. , dels uti den opinionskastning bvilken ådagalägges vid jemnförelse mellan en uti ett af Rikssiånden , nästlidne Mars månad , öfver nyssnämnde lagförslag och f.. förelupen diskussion, och en, i sammanhaog med Utskottens förevarande betänkande, 1e-ervationsvis uttryckt särskilt mening, så kan man, med någon erfarenhet af representationens utmärkaude drag, lätt bedöma lifligheten af den kamp, som inom de sammansatta Bankooch L3gUtskotten föregått ofvannämnde beslut. Ingen betviflar Banko-lagstiftpingens möiliga bristfälligheter men närvarande tidpunkt, realisationens nyss började tidehvarf, är oiämplig att göra någon förändring uti dep ännu knappt försökta Banklagen af den Ir Mars 1830. Denna lag är, om den väl handhafves god nog, under silfverutvexlingens närvarande pröfningstid. Hellre än att, i oträngt mål fördjupa sig i ett chaos af hvarandra korssande meningar uti detta grannlaga lagstiftningsämne, må man behålla omför mäldta, af förra Rikets Ständer antagne lag saxat anropa himlen om sidan sjelfständigh.t hos representanterne, att man icke behöfver frukta skådespelet af en allt för stor ombytlighet i åsigter utan röjaktig förklaring. J:g röstar således för bifall till betänkandet.? Hr HELSINGIUS , kunde ej taga åt sig något af den hyllaiog Hr Petird egnat de törenade Utskotten cnär Talaren ej hade det!at Utskottens tanka. fr HB. ville till en början upplysa, eftnågon skarp strid ej, I denna fråga, ägt rum inom Utskotten, der den a ening, att Utskotten ej behöfde ingå i någon neggrann pröfoiog af i ämnet ingifne förslag , snart gode sig gällande. Hr H. hade instämt uti Hr Prosten Elfströms reservation. Talaren ville här anmäla, att han ej sjelf författat de, uti hans särskilte rese; vation uppgifne förslag till förtydligande och extendrande af 1830 års Banklas. Förslaget vore nemligen uiveckladt med större sakkännedom än Talarea tilltroddie sig äga; mea som det i alla ds:ar öfverenstämde med Talarens egne åsigter af ämne: , hade han ej tvekat att såsom sitt antaga , . ip M oe KT AP TT. I)