de att detta förslag förtjenat e:t annat öde, än att, såsom nu skett, bifva, com man säger, lagdt under bordet, Talarens åsigt hade varit att frågan om en ny civillazs stiftande för Banken nu borde upp: höra sedan vi ha 1830 års lag. Frågan vore nu klott om denna lag, i sitt nuvarande skick , är så fullständig, att hver och en, som önskar realisationens bestånd, kan anse den vara genom nämnde Jag tillräckligt skyddad. Det trodde åtminstone ej Talaren. Tiilägg till denna lag voro både nödiga och nyttiga, hvarföre Hr Helsingius anhöll att betänkandet måtte återremitteras, på det Utskotten måtte komma i tillfälle att närmare granska dei ämnet ingifae förslag. Ar HELLEDAY nstämde med Ar Helsingius deruti att Utskottet bordt taga förslaget i noggrannare öfvervägande och yrkade återremiss. Hr EKERMAN hade alltid hyst den öfverlygelse, att lagar ej böra tillskapas eiler förändras, utan i enlighet med nödvändighetens kraf. Ettsådant kraf vore ej i fråga i afseende på Rikets Ständers Bank. Talaren gillade resultatet af B-tänkandet, ehuru ej dess princip. Man borde ej onödigtvis gifva sig ut å ett stridsfäl, der måhända många stridshandskar skulle blifva kastade, utan att vågon verklig seger vanns. Hr E. var öfvertygad att Banken alltid kommer att orubbad upprätthallas. Hen befarsde ej att Ständerne skuile besluta en skadlig sedelemission; ty han trodde hvarje representant vara för mån om sitt namn, för att låta det till efterverlden åtföljas af vanäran. Hr E. biföll betänkandet. Arr NORMAN, J WIJNBLADT m. fl. förenade sig med Hr Ekerman, He HOLM ansåg all vidare lagstifoing för Banken vara intill nästa Riksdag öfverflödig. Hvarken Bankens eller det allmännas säkerhet fordrade rågra andra lagar än dem som redan finnas. Hr H. tillstyrkte bifall till betänkandet. Ar BÅÅTH gillade att Utskotten afstyrkt antagandet af Konsl. Maj:ts uti Dess nåd. proposition gjorde förslag till lag för Banken, sedan Ständerne vid Riksdagens början afslagit den sedan förra riksmötet hvilande nya redaktion af 72 4, Reg. formen. Hvad det af Hr Helsingius ingifne förslag beträffade, var det ett helt annat förhållande. Detta förslag åsyftade endast att förskaffa 1830 års Banklag mera tillämplighet, mera tydlighet och kontroll. Utskotten hade derföre borit mera än som skett , redogöra för de skäl, hva: på de grunda: sitt afstyrkande i denva del. Såsom skal för desse åsigter uppläste Talaren en del af Prosten Elfströms reservation, (pag. 21) hvarigenom Talaren ansåg tillreckligen åd-galagd nödvändigheten af de förändringar och förkiaringar Hr Helsingii förslag innehöll, samt begärde af desse skäl återremiss. Hr HELSINGIUS hade med ledsnad förnummit att flere värda Talare yrkat på bifall till betänkandet. Med tillfredsstillelse hade likväl Talaren hört att Hr Ekerman ej, lika med Hr Petrd, gillat Utskottets premisser, deruti ej otydligt förespeglas att Rikets Ständer äro utom lagen. Detta var en sats, som Talaren ej önskat få höra framställd af någon enskild represehtant, ännu mindre af ett Utskott. Hen fortsatte sitt yrkande om återremiss. Hr OLBERS ansåg rättigheten att stifta lagar för Banken tillhöra Konung och Ständer geder gemensamt, uppgörande af reglementer för densamma tillhör ständerna ensamt. Då Herr Helsinglus i sip motion inom Utskotten, velat göra tillägg till 1330 års Banklag, så hade Utskotten bort densamme upptaga. Herr O. yrkade derföre återremiss. Herr HOLM trodde ingen finnas inom de sammansatte Utskotten, som ej noga granskat Herr Helsingil förslag, så att uppgiften, att deråt ej lemnats uppmärsamhet, var ogrundad. Utskotten hafva ansett att ingen ytterligare lagstiftning i detia ämne vore behöflig, och det:a förklarande ansåg talaren tillfyllestgörande. Herr PETRE upptog Herr Helsingii yttrande att han skulle gillat Utskottens principer. Talaren ville blott erinra, det han endast sagt att man måste lemna sin hyllning åt konklusionen af Utskottens ifrågavarande betänkande. Herr FALHEM biföll betänkandet. Genom votering bifölls detta betänkande med 16 Ja emot 11 Nej. Då man härtill lägger den förseglade sedeln, så finner man att ejl flera än 28 Ledamöter öfvervarit utgången af denna diskusion. Herrar Helledaji och HBelsingius reserverade sig emot beslutet.