Aftonbladet – 2 januari 1835, sida 1

RR ERE VIRTUAL SK SKR RES för nationen. Det aristokratiska pärskapet, et ve:ktyg för restaurationen, och dess medbro:tsling hade delat det nederlag , som vederfors kontra. revo!ut:onen under de trenne dagarne. Vid denna tidpunkt kallade den jurnal vi utgifve Frankrike till vapen :mot Bourbonerne, satte Paris i resning, föreslog en ny konung, och fordrade att alla d2: Pärer, som blifvit utnämda under legitimitetens sista konung, skulle utdrifvas ur dennäå kammare. ooDå voro icke uppmaningarne i MNational ett brott; de voro lagar, skrifna under ingifvelse af en segrande revolution. Jag är icke nog dåraktig tro, att den belägenhet, då ett land styres af jurnalerne, kan vara en vanlig och önskvärd belägenhet; men vi hafva sett, J misa Hrr och jag, en af dessa utomordentliga ställningar, som hafva sitt ursprung, icke i folkens ovillighet att lära, men i regeringarnes ovillighet att räta sina misstag! Hatet konspirerar i hemlighet i djupet af den förtryckta själen , då man icke mera äger frihet att öppet yttra hvad man tänker; en dag kommer, då hvar och en förstår bhvaranvn , utan något föregående aftal; en jurnal framstår och ger lösen, och de som trodde sig för evigt starka och trygga, krossas med en lätthet, som förvånar segrarne sjelfve. Dylika katastrofer borde gifva lexor, som gjorde deras återkomst omöjlig. Det förhåller sig icke så; knappt hafva några månader förflutit — och sakerna återtaga sin vanliga gång, så att inom en mer eiler mindre aflägsen tidpunkt, en ännu blodigare katastrof blir oundviklig. Några personer öfvergå fiån det ena lägret till det andra. Somlige fatta afsmak för friheten och söka maktens njutningar; andra, som missbrukat makten, återfalla till massan af folket, lycklige att der återfinna de institutioner, som de bjud:t till att förstöra. Den nya styrelsen återtager hela gångerrk och sättet af den styrelse, som den efterträdt; den vya nationella oppositionen bildar sig icke utan svårighet åter, men misstroende hos de styrda mot de styrande är så naturligt och olyckligtvis så grundadt, att alla de frågor, som man trodde sig hafva löst genom en revolution, återkomma och framställa sig å nyo. Man har sett floder af blod rinna, och :man frågar sig med smärta, om detta blod gått förlorat för civilisationen, för det gemensamma fäderneslandet. Sådane äro de tvifvelsmål, mine Hrr Pärer, som uppstiga hos oss, då vi inställa oss inför detta skrank. Är det då en synvilla? Har en Julirevolution verkligen ägt rum? Är det icke mera en sanning, att torg:n, alt konungapalatsen, att sjelfva detta rum för edra sammankomster hela åtta dagar befunnit sig i ett ädelmodigt folks våld, vida öfverlägset i insigt, moralitet och mod dessa hopar, som fordom gjorde den 5 och 6 Oktober, den 20 Juni, den 10 Augusti, och, jag vågar icke söga, Septemberdagarne. äÄro vi dårar eller bedragare, då vi ännu understundom påminna derom, att man betalte detta folk för sitt arbete genom dess utropande för suveränt, derigenom att man sade till detsamma, att icke mera nägot kungadöme skulle finnas utan i och genom dess vilja, ingen annan lagstiftande makt än i dess namn, ingen laglig och erkänd domaremakt, som icke hade sitt ursprung från detta folk? Vi måste utan tvifvel vara dårar eller bedragare, mina Hrr Pärer; vi drömma om under, som aldrig existerat, emedan vi nu stå här inför eder, undanodragna landets domstolar, ställda för rätta i kraft af lagar, dem man icke mera trodde vara till, nödsakade att mottaga af eder, såsom en nåd, rättigneten att försvara oss eller snarare förklara oss, ty man försvarar sig icke utan inför en laglig domstol. Inför Pärskammaren , liksom inför hvarje undantags