Aftonbladet – 2 januari 1835, sida 1

UTRIKES. CARRELS FÖRSVAR INFÖR PÄRS-KAMMAREN, I PROCESSEN MOT NATIONAL. Den 11 sistledne December lästes i National en artikel rörande Pärskammarens kompetens att dömma i målet rörande Apriloroligheterne, der, ibland annat, förekommer följande: Man kunde skrifva ett vackert kapitel öfver de grunder, som borde afgöra Pärskammarens inkompetens att dömma öfver de anklagade i processen rörande Apriloroligheterne. Dessa grunder kunde hufvudsakligen hemfas från den förbittring, Kammaren måste känna mot den opinion, till hvilken de anklagade, allesamman Julimän, höra, en Kammare, hvilken af Julirevolutionen blifvit behandlad såsom en anklagad, beröfvad sin ärftlighet, med ett ord, sina vigigaste prerogativer, som af samma Julirevolution blifvit lössläppt, efter att vara till hälften öfverbevist om medbrottslighet med restaurationen, och som ännu dagligen måste darra för tankan, att man kunde af henne äterfordra marskalk Ney, som juridiskt mördades af dess män från Ghent, dess affällingar från revolutionen, parvenyer i armen och civilståndet. Nej, i den eviga rättvisans ögon, i efterverldens ögon, enbgt deras egna samvetens vittnesbörd, äro Bonapartes gamla senatorer, hans illa beryktade marskalkar och generalprokuratörer, restaurationens nyadlade, dessa trennve eller fyra generationer af ministrar, som fallit under allmänbetens hat och förakt, och äro betäckta med vårt blod; allt detta, uppfriskadt med några notabiliteter från kungadömet af den 7 Augusti, ditkastade med villkor att aldrig säga annat än Ja; alia dessa serviliteter, af så olika ursprung äro icke — säga vi — kompetente att dömma öfver personers förbrytelser, som äro anklagade att hafva velat med våld utkräfva Julirevolutionens följder. Det var i anledning af dessa yttranden, som ansvarige redaktören af MNational, Hr Rouen, på proposition af Grefve Philip Segur, ställdes till rätta inför Pärskammaren, hvilken således hos sig förenade de tredubbla egenskaperne af anklagare, part och domare. Hr Rouen biträddes i försvaret af-Carre!, af hvars tal vi här nedanföre meddela några utdrag. Jag vet icke, mina Err Pärer, om det väcker eder förvåning att vara våra domare; för vår del ställa vi till eder den frågan , genom hvilken omhvälfning i grundsatser, genom hvilken följd af hittills obekanta politiska hvälfaingar vi kommit under eder domsrätt. Knappt hafva fyra år förflutit sedan den försam ling, hvars efterträdare J ären , stod anklagad in