J2AFHLC PURISRCLJER ES THYCKGT, UuStriacDhy ocIAHU I VILJAN allmänt våldförd, sedermera sölad i blod, brefvexlingens hemlighet lemnad till pris åt domaremakten, associationsoch föreningsprincipen, det ömsesidiga beskyddet mellan medborgare af samma klass eller samma politiska opinion, förklaradt för högförräderi mot staten; det är på detta sätt vi sett oss beröfvade våra rättigheter såsom skriftställare och medborgare, kastade i fängelse och dömda till böter, för det vi velat upprätthålla tillvaron af den jurnal, från hvilken första uppmaningen utgick till fördel för Orleanska dyvastien — — (jag beder för min person, friheten och mitt fäidernesland om tillgift derför) — — (rörelse). Allt detta har skett på det allra legalaste sätt, till den gred har legaliteten blifvit en sanning sedan 1830! En lagtext har blifvit uppsökt till stöd för hvar och en af maktens inkräktningar; man har framdragit en, som skulle ålägga läkaren att förråda den sårades fristad! Efter allt detta äga vi icke längre rätt att förvåna oss öfver att stå inför detta skrank, i kraft af gällande lagar, inför män, som på en gång äro förolämpade, anklagare och domare. Har började talaren utvecklingen af det egentliga försvaret, hvars längd hindrar oss att meddela detsamma, Biand annat citerade han flere ställen ur National, som innehöll reflexioner öfver pärskapet, författade af nuvarande inrikesministern Thiers, på den tid han var medarbetare i bladet. Straxt efter Julirevolutionen yttrade sig Hr Thiers i en artikel, på följande sätt om Pärerne: . ?Man måste föreständiga dessa Hrr: Deputeradekammaren har alt taga vara på sin popularitet, hvad Pärskammaren angår så äger den ingen. Deputeradekammaren har uträttat förträffliga saker Pärskammaren har gjort ingenting; den har glömt sin roll. Det är denna ksmmare, som, följande Engelska pärskapets exempel och vakande öfver grundlagens helgd, hade bordt proklamera den menedige Konungens fall, och förekomma utgjutavdet af Fransyskt blod. Den har icke uppfyllt sin pligt mot landet. Men det är icke mstitutionen man bör anklaga derför, det är iadividerne. Pärerne ligger synbarligen ingenting annat om hjertat, än att gifva akt på lyckan, för att se hvartåt den vill vända sig. ?Så mycket värre för dem, om de äro förblindade och icke redan sett för hvem den förklarat sig! Må desse herrar en gång besinna, att om de sätta ?sig emot de åtgärder, af hvilka Frankrike väntar sin räddning, så är det slut med deras pärskap, och de blifva drifne sin kos. Om vi hade statsmän, så vore hvarje tvekan snart häfven. Man måste gå tillväga med kraft mot alla dessa poltroner. (Allmänt sorl.) Dessa Hrr hafva alltför snart återhemtat sig. I dag såg man Hrr Pärer vilja börja sitt spel till fördel för Hertigen af ? Bordeaux; men vi hafva icke i 48 timmar lemnat våra hufvuden i polisprefekten Mangins våld, för att lemna vår framtid i händerna på Hrr Damas och Tharins elev. Om dessa Hrr så vilja, skola vi ännu en gång skrämma dem. Man mäste marschera rakt på de förhärdade, och komma till upplösning af frågan — — De heta hufvudena skola lugna sig; polPtronerne skola fly, eller ock helsa den uppgående solen. Ännu en annan artikel af Hr Thiers, ungefär af samma syftning, upplästes, jemte en dito af nuvarande Statsrådet Mignet, som icke behandlar de nobla pärerna på minsta sätt artigare än Hr Thiers. — Under loppet af sitt försvarstal kom Hr Carrel att beröra Pärskammarens förbållande i Marskalk Neys process. Vid detta namn (Ney) — sade han — stannar jag af vördnad för ett ärofullt och SOrgligt minne. Mig tillhör icke att yttra mig, huruvida det var lättare att genom lagen bemantla dödsdomen, än att återupptaga till revision en orättrådig process. Tiden bar dömt. I dag har domaren större behof af att förklaras skuldfri, än offret — — (Liflig rörelse.) Presidenten uppstiger och yttrar: påminn eder, att ni talar inför Parskammaren. Här sitta män, some dömt marskalk Ney, edra uttryck skulle kunna tagas såsom en förolämpning. Den lag, i följd af hvilken redaktören af MNational blifvit ställd för rätta, skulle kunna tillämpas på edra ord: tr, General Exelmans.: Jag begär ordet. Presidenten: Jag kan ej tillåta det. Hr CarrelOm bland de män, som röstat för marskalk Nevs död och som sitta inom dessa mu