Aftonbladet – 30 december 1835, sida 2

1-saken detaktise aro. Denna erinran göres icke i afsigt att draga fördel af invändningar, till fördröjande eller aflägsnande, af hufvudsakens pröfning. Ingen kan äga högre intresse i ärendets snara afslutande, än de nu anklagade. Men (såsem redan blifvit anmärkt) närvarande mål är så till vida olikt alla de vanliga, att å ena sidan konstitutionens egentliga väktare, föreställda af Rikets StänderszJustitieO mbudsman, samt å den andra nära samtlige ledamöterne af Kovunsens StatsRåd, här äro sakägare. De senare anse sig icke mindre förpligtade än deförre, att, ehuru tilltalte, vårda sig om allmän rätt, eller föreningen af allas lagliga enskilta. Bättegången bör således lemna ett ojäfaktigt efterdöme, huruvida ailt det blifvit iakttaget, som med en i lagarne stadgad rättegångs-ordning instämmer. Det är i sanning föga behagligt, att härvid nödgas främst sälta 1 fråga, huruvida KonstitutionsUtskottet varit befogadt att inlåta sig uti en sådan behandling af ärendet, som för närvarande bordt föranleda detsammas ofverlemaande till någon åtgärd. Ordalydelsen, samt den derigenom uttryckta meningen och andan af 105, 106 och 107 SS.i RegeringsFormen, samt 29 f. RiksdagsOrdningen, jemförde med 76 S. i RiksdagsOrdningen, samt 11 S. i Ansvarighetslagen, gifva vid handen, att KonstitutionsUtskottet har att beräkna tiden för dess granskningsrätt, ifrån början af en Riksdag till hörjan al en annan. Så hafva grundlagarna varit förstådda och tillämpade alltifrån deras stiftelse åren 1809 och 1910, intill närvarande tid. Lagstiftarens vishet i denna del ligger tydligt för tänkaren och värderas af honom såsom en af samhällets vigtigaste garantier. Tider kunna inträffa, då partisinnet, en gång inträngt hos individer, äfven skulle möjligtvis lyckas att öfverväldiga devas Landlingssätt. Ett Utskott, som under fortgången af en långvarig Riksdag agde rättighet att steg för steg följa, handlägga, bedömma, åklaga alla styrelsens åtgärder, ätventyrade, att förvandlas till ett slags inqvisitorisk mellan-makt, sje!f ansvarslös, och dock hotande med ansvarspåföljder utan begränsning, Huruvida en dylik inflytelse, tydligen sträfvande att beherrska den verkställande makten, i trots af föreningsbandet emellan denna och den lagstiftande, står tillsammans med, begreppen om allmänt väl och laglig säkerhet, må hvarje oväldig bedömma: Öfverallt, fastän mer eller mindre, kunna brännbara ämnen finnas. Men godtycklig makt att antända dem, bör ej tillvara, förutsatt äfven att blosset fördes med venaste afsigt. Slumpen af några röster mer, afgör icke om högsta upplysning och säkraste fördomsfrihet finnes på flerhetens sida. Så framt det af lagstiftaren åsyftade vigtiga ändamål skall vinnas, garanti för staten och rättvisa mot personen, måste lugn pröfning vara den egenskap, som företrädesvis bör utmärka ett KonstitutionsUtskott, utrustadt med de maktpåliggande attributioner, som grundlagen tillerkänt detsamma. Detta Utskott, redan genom sin natur en samlingsplats för meningsstrider; bör aldrig blottställas för retelsen af dagens händelser. Huruvida närvarande KonstitutionsUtskotts imajoritet, då den upptagit till åtgärd i anmärkningsväg, ett ärende, som af regeringen under nu påstående Riksdag blifvit behandladt, förfaritefter grundlagens bud och anda, samti enlighet med dess egen bestämmelse, det är hvad vi, ej utan tillförsigt, tro oss kunna öfverlemna till närmare besinnande. En annan anmärkning föranledes deraf, att KonstitutionsUtskottet, om det än varit befogadt att ärendet handlägga, tyckes åtminstone bafva bordt fördröja dermed intill dess sig visat, hvad slags Beslut Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse, som redan var remitterad till vederbörligt Utskott, kunde hos Rikets Ständer föravleda. Utskottet är dock en utur deras sköte utgången deldegation. Om nu Rikets Ständer skulle finna nyttigt för landet och gagneligt för folket, att gå Kongl. Maj:ts Nådiga framställning till mötes, så skulle det vidunderliga förhållande inträffa, det samma frågaj den Utskottet bedömt så brottslig, att ansvar inför lag derföre borde yrkas, deremot af Utskottets principaler , Rikets Ständer, blifvit gillad och godhkänd. Äfven: i vidrigt fall, blefve sådant icke något motiv för Utskottets nu vidtagna åtgärd; ty meningarna äro .mångahanda, och ett fraistäldt ämne kan i afseende på antagandet, röna betänkligbeter af helt annan än juridisk egenskap. En tredje och vigtig anmärkning må slutligen här finna rum. XKonstitutionsUtskottets Protokoll öfver ifrågavarande ämne har i lagligen bestyrkta kr RR EI SR RA a RE SR a a . MR