stemet i Europa, samt länge nog uppå detsamma öfvade ett meniigt inflyta: de, hvilket dock småningom aftoz och slutligen upphörde. Efier det Kovgl. Maj:t inhemtat, att Riksgälds-Kootoret ditintills icke lyckats vat: åfsluta ifrågavarande lån, aflät Kl, Mej:t under den 18 Mars 1832 en Nådig skvifvelss till bemslte Kontor, hvaruti Konel. Maj:t förklarade de alimännva ärendernas ställning nu medg fra vidtagande af ytterligare åtzärder till syftemålets uppnående. Uti underdånig skrifvelse af den 13 Augusti sämtna! år meddelade RiksgäldsKontorets Fullmäktige det svar, att ehuru kungörelse redan den 8 Juni blifvit utfärdad, att spikulanter till låinets afdatavde ägde att anmala sig till den 11 derpå följ de Augusi, så bade likväl icke något anbud inkommit, Genom Nådig skrifvelse till Diksgälds-Kontoret af den 6 Juli 1833, gaf Kongl. Maj:t i Nåder tillkäona, att då ej något borde underlåtas för fullbordandet af Rikets Ständers, utaf Konung-n saoktionerade Beslut, i afseende på ofta förmalta lin , så uppmarades Fullmsktige till yterligare kunogö elses utfsrdande, att anbud inom utsatt tilracklig tid, ännu finge göras, antingen för hela låne-beloppet på en gårg, eller ock successivt i mindre summor, Samma år, under d. 10 Oktober, anmälte Riksäldskoztorer i underdåvighet, att förnyad kungörelse biifvit den 26 förutgångne Juli utfärdad, af innehåll, alt fåve-anbud å 300,000 R:dr i silfver till en början emottogs intill den 1 derpåföljde Oktober; at: väl ett anbud sistnämda dag blifvit gjordt af 500,000 Riir i sifver, emot 8 procents afdrag samt 4 proc:s ränta, hvilket avbud Riks:i:skonoret äfven antagit; men som bjudaren icke inom bestämd tid aflemnat säkerhet för 213 proc:t af lånesumman , utan fastmer uti en ingifven skrift förklarat, det han fann betinkligt att en sådan säikerhet ställa, så hade sagda låne-anbud förfallit. Det förmodades, icke utan skäl, att bland hindren för låvets upptagande äfven borde räknas, att ) den år 1930 beslutade realisation icke kunnat verkställas. Bekets Ständer blefvo sammankallade till nu påstående Riksmöte, hufvudsakligen till sutligt ordnande af Rikets penningeväsende, med hvad dertill hörde. Från denna tidpunkt kunde ingen vidare åtgärd i aseende på oftavämda lån äga rum; förblifvandes ärendet således i ofvanbeskrifoa skick; men under förmodan, att så snart Rikets penningeväsende hunnit regleras, alia hinder emot lånrefrågans syftesenliga behandling lätteligen stod2 att undanrödjas. : Emellertid inkom till Kongl. Maj:t Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 10 Augusti, af innehåll bland annat: att sedan Rikets Stander sistlidna Riksdag beslutat, att ett lån ar 2 millioner R:dr i silfver skulle i uppgifvet endamål af Riksäldskoutoret upptagas, men detta beslut icku komport till verkställighet, och Rikets Stander ansett Rikets allmänna ställning under närvarande förhållanden ej påkalla någon dylik åtgärd, sä hade Rikets Ständer funnit, det nämda Beslut borde till krsft och verkan upphöra; hvilket allt R kets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla. Kongl. Maj:t tog uti Dess Stats-Råd ärendet under öfvervägande. Vid detsamma kunde ej annat än högsta uppmärksamhet fästas, då ämnet, såsom rörande såältet och medlen, att befordra utyveckliugen af rikets industriella krafter, städse utgjort ett föremål för Kongl. Maj:ts omsorger. Väl förefunnos å ena sidan hugvoande bevis om den väckelse till hf, som under ett -enare tidskifte röjt sig nom näricgarne i allmänhet, och åtskilliga bland dem i syncerhet. Väl kunde ock den upslyste och fördomsfrie betraktaren öfverallt skönja omisskänliga spår af ett sträfrande till förbättring ock fulländning. Men å andra sidan borde det ej urdfalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att bland hindren deremot framstod i första rummet brist på käpitaler, eller otillräcklig tillgång på erforde,liga försköotter, emot lindrig ränta och lämpliga återbetalningsvilkor. Detta gällde i synnerhet landets hufvudnäring: jerdbruket, som i en följd af år, samt genom flere bidragande orsaker, befann sig i en skuldsatt belägenhet. Realisationen vore nu befåstad; men det borde ej förbises, att churä dess, ej blott aflägsnare utan ock närmare följder vore vägörande, de närmaste likväl kunde i vissa förhållanden medföra en för industrien tillfälligt menbg förlägenhet. Genom penningeväsndets å!ervundna stadga ech dennas ördelsktiga verkan på Statskrediten, kunae deremot denna svårighet nu lättare än tillförene häfvas. Från åtskilliga provinser hade ock underdåniga förslag inkommit om inrättande af privatbanker cch hypoteks-förenmgar, hvilka förslag Kongl. Maj:t meddelt Rikets Ständer, jemte Dess egna åsigter i ämnet. Härvid förekom, hvad ock så väl af flere bland Rikets Ständers egna medlemmar, som af andre