Aftonbladet – 20 december 1834, sida 2

samma parti som månan, då hon, enligt den bekanta fabeln om hunden och månan, var blottsälld för hundens: gläfs. Anders Andersson från Skaraborgs Län yttrade, att han icke ville inlåta sig i någon detaljerad afhandling öfver ämnet, utan endast förklara, att ban icke, genom någon impuls från tidningarne, varit föranledd att afslå sådana anslag, som han ansett vara onödiga. BENGT GUDMUNDSSON från Halland anförde skriftligen: Det är med ledsnad man försport från den Ridderiiga kammaren, att de tre ofrälse RiksStånden fått tillvitelse af okunnighet om nödsänI digheten af ytterligare statsanslag, och ännu större blir min bestörtning, då man besinnar huru en högt I uppsatt statens embetsman tillåter sig offentligen och oförsynt fälla en dylik tillvitelse emot folkombudens fria bandlingssätt. Hvad förtreesde kan nationen hafva till dylika herrar, då förolämpning kan ske officielt, och hvad väntar man sig för rättvisa af dem, när de i konseljen inom tillslutna dörrar rådslå om fsderneslandets allmänna gång, och enskiltas3a fördel och välfärd ofta beror af dera: mer eller mindre rediighe!t. Jag förvånas vid åtankan häraf, och lemvar det till hvar och en oväldig att dömma derom, utan blott utbeder mig få till protokollet antecknadt, att jag, såväl då fråga varit om statsanslag, som i alla andra, alltid följt min öfvertygelse, och fruktar hvarken embetsmannahat eller den liberala tidningspressens fria uttryck; ty om jag ansett mig vilja följa vågon tdning, så kunde man så snart lånat sin öfvertygelse från Svenska Minerva, som efter min tanka synes vara regeringens organ. ANDERS ERICSSON från Örebro Län: Jemte det jag förenar mig med de ledamörer, hvilka redan talat i förevarande ämne, får jag tillkännagifva min förtrytelse öfver Hr von Hartmansdorffs yttrande, och tillika fråga, om det väl är på detta sätt man gör sig värdig Konungens förtroende? Emellertid har nationen lärt att känna Br von Hartmansdorffs verkliga tänkesätt, och kommer troligen att hålla honom räkning dertör. LARS LARSSON från Elfsborgs Län: Hvad anvslagsfrågorna betraftar, vill jag nu icke inlåta mig i någon närmare utveckling, ty derom är ingenting att utreda, så vida icke StatsUtskotiet kommer i tillfalle att meddela den upplysning Anders Danielssens motion omförmäler; men hvad Hr von Har:m ansdorffs yttrande på Riddarhuset beträffar, så kan jag icke neka, att detsamma måste förefalla både mig och hvaije annan sjelfständig representant högst kränkande; och jag bedyrar, att jag i mitt riksdagsmannakall icke låtit leda mig af främmande impulser. Lika litet som jag af det såkallade tidningsskriket låtit uppskrämma mig attropa högt, för att höras, lika litet har jag å andra sidan låtit afskräcka mig ifrån att tala sant och enligt med det af mig kända förhållande. I afseende på Hr Lefrens motion och den af honom uppdragna sorgliga tafla, enligt hvilken beväringen skulle nödgas gå klädd i trasor, så åberopar jag hvad jag, rörande detta ämne, vid ett föregående tillfälle yttrat. Är Hr Lefrgns målning sann, så är det så mycket mera skäl att vara missnöjd med det hushållningssätt ve derbörande iakttaga, evär i sådant fall de medel Rikets Ständer anslå, icke i första rummet användas till de nödigaste behofven. För öfrigt, då ingen bättre än folkets representanter ken känna folkets belägenhet, böra de äfven få begagna deras fria yttranderätt, utao ohemula och obehöriga förebråelser cch tillvitelser från medlemmar i andra RiksStånd. Jag förenar mig med Anders Danielssons motion om redovisning, öfvertygad, att om det icke anstår representanten, att neka medel till hvad som anses nödvändigt för behofvet, så är det jemvål hans konstitutionella rättighet, att tillse huru dessa medel användas. Härefter beslöt Ståndet, på Talmannens proposition, att den delen af Anders Danielssons anförände, som innefattade motion om erhållande af en tablå öfver anslagen, som sedan år 1814 blifvit använda till beväringens beklädnad och utredning, eller om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne, skulle remitteras till Sta:sUtskotte:z och att anförandet i öfrigt skulle läggas till handlingarne, BREF TILL SVENSKA MINERVA. TYS LJ. DUAL AS