BREF TILL SVENSKA MINERVA. Fjerde Brefvet. Min goda Tant! Salig far brukade säga: de förståndigas biall är ett godt tecken,, men narrars tadel är ett ännu bättre. Det föria förhåller sig till det sednare, som lilla priset till det stora. Begiåtne Fader! O att du lefde för att se huru din son redan vid första anloppet vunnit det stora priset! O att du lefde för att höra huru Mäns i Göteborg ) tadlar mig: Tant torde invända, att en Måns icke är mera äP en Måns, och att jag jubilerar i otid, innan de arr i dra Minsarna ännu yttrat sig. Men — min goda Taat! — inom Månsarnas märkliga fomilj råder följande oumkullstö:liga naturlag: hvad den ena Minsen tycker, det tycka också de andra Månsarna; hvad den ena Månssen gör, det göra de andra Månsarna efter. Häraf följer tydligen, all; då cn 9) Se Göteborgs Dagblad: