Aftonbladet – 20 december 1834, sida 2

AONUUNUSCNnsS nadsiäivare, då man tager 1 beltraktande; hvilka stora uppoffringar denna del af nationen gjort och ännu gör för Staten. Om man besinnar, att de å Hufvud-Titlarne ifrån år 1809 till 1834 uppförde Ordinarie Statsanslag nu utgöra ett vida högre belopp an förr: att extra anslag, vid sista riksdag beviljades till ert ofantligt belopp; att nationen ge-om falska kalkyler blifvit förledd, att på Götha Kana!byggnad bortkasta omkring 10 millioner i stället för 1 600.000 rdlr. hvartill kostnaden först var beräknad; att vid år 1823 en salpeterfond fanns samlad af 600 oo00 Rd:r, deri Stockholms stad icke deliagit för mera än 4 till 5 mantal; att till arn geos och flottans materiel fån år 1814, till och med 1822, eller jå åtta år, disponerats mer än 12 millioner Rduz att efter den tiden för landtarmeens materiel årligen uppburits högst betydliga årliga belopp, hvilka vid 1830 års riksdag, oaktadt det då beviljade enorma extra anslaget ytterligare ökades; att för vatterkommurikationer sedan år 1823 blifvit anslagna 800,000 Rd:r; att biränvinsbeskattningen för de mindre pannorne vid denna riksdag blifvit ökad till sex gånger högre belopp än den förut varit att rusttjensten endast i min hembygd, Skåne, uppgår ärligen till omkring 30c0,000 Rdr; hvarförutan denna Provins, sedan år 1809, erhållit i stället för extra Rotering, en stående Rotering af 1600 man, samt dessutom får vidkännas en vakansafgift af 2400 tunnor torn årligen, hvartill slutligen, för att ytterligare visa hurn tungt detta landskap är belastadt, kan läggas, att uti en enskild rättegång blifvit upplyst att Presterskapets löneförmåner sammanräknade utgöra 7 procent af hemmanens uppskattningsvärde; vidare att vid hvarje Riksdag afskrifningar af Statens fordringar för undsättningsspanmål måste ske, i anseende till folkets fattigdom; och slutligen att exekutionsåtgärder och utmätningar, äfven för Kronans utlagor, höra till ordningen för dagen. — Om man besinnar allt detta, säger jag, så anser jag mig kunna med skäl fråga, om väl det afslag, som vid denna riksdag mött en del af de begärde anslågen, bör härledas från impulsen af ett tomt tidningsskrik eller om icke detta afslag snarare varit en följd af Representationens kännedom om landets oförmåga att draga förökade bördor; och de af mig här ofvan anförde omständigheter innefatta, efter min tanka så talande skäl, att vi skulle vara ovärdige Representanter af Bonde-Ståndet, om vi icke öppet meddelade detta förklarande. För min egen del får jag offentligen och högtidligen tillkännagifva, att jag icke tillåtit hvarken Tidningsskrifvare eller någon annan att inverka på, mitt handlingssätt, utan har detsamma endast varit beroende af min kännedom om verklige fakta och af min egen orubbliga öfvertygelse. ANDERS NILSSON från Malmöhus Län, BENGT ERICSSON från Wermeland, ERIC OLSSON från Örebro Län m. fl. förenade sig med Anders Danielsson och Nils Månsson. HANS JANSSON från Elfsborgs Län: Äfven jag är ense med Anders Danielsson samt Nils Månsson; och då desse värde talare ingått i detaillerade yttranden, anser jag det för min del vara nog, att förklara den ledsnad och missnöje, hvarmed jag inhämtat ifrågavarande beskyllningar emot de ofrälse stånden. Jag har länge undrat, hvarföre nationens tanka och önskningar så sällan vinna gehör hos Regeringen; men nu, då jag förnummit att Konungens Rådgifvare och högre Embetsmän anse desamma vara tillkomne genom impuls från tidningarne, så blir det för mig begripligt, hvarföre många önskade åtgärder uteblifva; ty det är gifvet, att så länge rådgifvare och embetsmän, likasom en eldskärm ställa sig emellan högsta makten och folket, samt bortskymma det sednares verkliga tänkesätt, och så länge ibland oss sjelfve äfven finnas sådane ledamöter, hvilka endast tända rökoffer och strö rosor i stället för att göra en sann teckning af verkliga förhållandet, är det ej underligt att nationen får förgäfves vänta på nödige reformer. Vore icke detta förhållande, så skulle den, som är fäderneslandets vän och förer sanningens språk, högre aktas af regeringen. Jag förklarar ännu en gång mitt missnöje öfver Hr StatsSekreteraren von Hartmansdorffs ifrågavarande yttranden; och churu jag värderar den tidningsskrifvare, som skrifver med kraft och sanning, får jag tillkännagifva att. icke tidningarnes omdömen, utan eudast min egen öfvertygelse och kännedom om landets ställning