Aftonbladet – 15 december 1834, sida 1

Måbända är det ingen gren af de allmänna ärenderna, hvilken den periodiska pressen jemförelsevis så litet följt med sin uppmärksamhet, och om hvilken en stor del af allmänhetea tyckts vilja låta Fru Lenngrens bekanta sats i hennes råd till min dotter gälla, nemhgen att folk och land, med Guds bjelp styrasoss förutan, som tullbeskattningen. Emellertid är väl intet ämne, som mera förtjenade att noggrannt begrundas, icke blott derföre, att det äger det allranärmaste sammanhang med landets industri och hvarje medborgares dagliga behofver, utan afven derföre, att frågan är en af dem, hvilkas behandling tillhör ?Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beszkatta. En ännu mera ökad anledving att närmare undersöka detta stora och rika fält för stat:ekonomiska forskningar gifver erfarenheten derem, huru såväl Regering som Stander, med de ständist växande behotven och anspråken å ena, och svårigheten att säga nej å den andra sidan, söka gerna för medels anskaff.nde, genom att hänvisa deras fyilande på tullafgifterna, emedan denna beskattning icke är så synbar för ögonblicket, som den direkta, oaktadt den i flere fall är långt mera tryckande, då t. ex. ett fruntimmer betalar till staten för blotta rättigheten att bära en enda bombasinsklädning, långt mera än hennes utskylder tillkroran ugöra. På detta sätt ensamt kan man också förklara möjligheten deraf, att då det för etthundra år sedan striddes uti Dalins Svenska Argus, om lämpligheten af fem procents impaorttull på vissa Holländska fabriksartiklar , till de Svenska fabrik-rnas billiga. uppmuntran och skydd mot utländsk medtäflan , så anse våra fabrikanter s:g nu för tiden icke ens nöjda med fem å sex gånger så mycke!, utan yrka absoluta förbud till sin förmån, och både regering och representan!er synas täfla om att uppdrifva summan af tullafgifterna till den allrahögsta möjliga punkt, likasom fruktade de, att någonting skulle till alltför godt pris kunna erhållas. Vi föranledas till dessa reflexioner af en replik,