afgifter först bör vara verkställd? Nej. Men så länge någonting ditåt ej kan visas vara gällande härstäes, så länge lärer anförandets Författare, äfven i denna omständighet, ha sanningen på sin sida. Redaktionen har trott att anförandets författare framtagit vapen mot sig sjelf då han påstått att om ullgarn, elter såkalladt ktädmakargarn skulle få förtullas, så skulle ingen klädesfabrikant längre sysselsätta sig med den tidsödande och omsorgsfulla mödan att af ull producera garn; helst den dyrbaraste delen af de kostsamma maschinerierna för klädesfabrikationen då kunde undvaas; och Redaktionen har såsem alldeles öfverflödig förzlarat den patriotiska oro som bånfulit tillagts anförandets författare, för det att denne, heltenkelt och i sammanbang med det nyss anförda om uillgarnsinförseln, yttrat, att schäferierna skuile ruineras, då ingen ull mera behöfdes för yllefabrikationen.: Äfsen detta torde påkalla en upplysning, för att ej förvilla. Redaktionen hestrider icke hvad anförandets; författare sagt om ullspinneriernas försvinnande, i fall ullgarn finge införas utifrån: 5), och hvad sålunda är medgifvet, behöfde väl ej bevisas; men, för att låta äfven den härmed min dre bekaate läsaren iose, alt spinnerierna icke kunde bestå, i fall ullen finge införas utifrån spunnen, torde böra nämnas, att de till ullspinningen börande operationer, såsom sortering, tvättning, fargning, dubbel torkning och vulfmng, p!ysniog, plockning, inoljniog, skrubbling, kardning, föroch finspånad samt baspling, fordra dets särskilda dyrbara apparater ech mascbinerier, dels särskilt tillärda arbetare, och dessutom ett utrymme, nära lika stort med det, som den återstående delen af yllefabrikationen erfordrar; och det vore ganska gifvet, att, om garret införes färdigt utifrån, så vore det en ren förlust för yllefabrikanterne, att längre bibebåila sina ullberednings cch ullspinningsanstalte:, hvilka alltså ofelbart komme att nedläggas 6). ! Men nedläggandet af ullspinnerierna i landet har anförandets författare vidare påstått skulle ruinera Schäferierna. Beviset för detta påstående är ej svårt. Schäferierna sälja nu sin ufl inom landet, omedelbart till yllefabrikanterna, som sjelfve låta bereda och spinna den; och om äfven en del ull ännu köpes ntrikes ifrån, så blir den likväl äfven beredd och spunnen härstädes. Låt deremot de irhemska spinnerierna försvinna såsom öfverflödiga : så blir ingen ull mera för fabrikanternas behkof spunnen in. nom landet, hvarken inhemsk eller utlänsk; fabrikerna hemta då deras ullförråd, färdigt i garn utifrån; och, om Svensk ull sedermera skall ingå i Svensk fabriksväfnad, så måste äfven den vara spunnen utrikes, emedan spinniogen här, i saknad af spinnerier, icke mera kan verkställas. Såsom ull i sitt ospunna skick; skulle alltså de Sverska Schäferiernas hufvudvara, genast kozama att sakna all inhemsk afsättning. Dem återstode blott att sälja utomlands, det vill säga att täfla med de utlänska Schäferierna på dessas egna ullmarknader. Men det hemstälies till hvar och en, som äger någon kännedom om den utländska och inhemska ullproduktionens relativa omfång och beskaffenhet, i bvad mån våra nyss grundlagde Schbäferier skulle förmå att låta sin vara, belastad med utländsk importtull och med frakt och assuranc: m. m. — ingå i täflan med produkten från de, icke sålunda belastade, utländska Schäferierna, hvilka genom mångåriga ansträngningar uppbragts till den måhända högsta möjliga fulländning, och hvilka, så väl i afseende på qvantitet som qvalitet bos varan, kunna när som belst motsvara hvarje efterfrågan. Resultatet af ett sådant försök kan ej vara tvifvel underkastadt. I trots af de förvånande framsteg, som ullkulturen gjort härstädes under några få år, skulle våra unga Schäferier ohjelpligt gå under, om de sålunda saknade afsätltning inrikes och voro tvungna att söka den utrikes; då deremot, om den äger förhoppning att ostördt förkofra sig, den måste för landet blifva af en cberäknelig förmån, och hvarpå man bland annat blott behöfrver åberopa den Preussiska ullkulturens exempel. Enligt J. T. Nathhorsts Handbok i ullkännedom och fårskötsel pag. 105. Ullproduktionen tilltog nu i Preussen, med den förvånande hastighet, att detta land, som några år förut icke exporterade ett enda Skålp. ull, sutförde deraf redan år 1819 cirka 5 1-2 millioner 8. Detta visar vigten af deona näringsgren, som äfven hos oss lofvar stora resultater, om den vinner stöd i land-ts författningar. Enligt C. W. Ferbers Neue Beiträge zur Kenntniss des gewerbuchen und kommerciellen Zustandes der Preussischen Monarchie, Berlin 1832. Pag. 95, frambragte Preussiska Schäferierne år . 1831, 235,032 certuer ull, värde 19,033,398 Preuss. Toaler, eller cirka 34,500,000 Rdr. E Insändaren har nu uppfyllt Redaktionens uppmaning ech derjemte sn pligt emot författaren till anförandet. :Läsaren är i tillfälle att sjelf bedömma hvem det är, som talat i vädret, hvem det är, som gjort fullkomligt osanna uppgifter. Anförandets författare, eller motståndarne i Aftoobladet. Ios. förutser väl att dessa senare, detta oaktadt, behålla sista ordet; och annat vore underligt, då bladet naturligtvis, disponeras efter Red. eget godtycke; men ban lemnar denna fördel obestridt, och ämnar ej vidare ivlåta sig ax någon diskussion. Red:s anmärkningar vid ofvanstående. 1) Denna besynnerliga tillvitelse var för Red. ganska oförmodad. Eit noggrannt genomläsande af våra anmärkniogar i N:ris 272 och 273 skall dock visa, att om den ifrågavarande förfaltarens person der icke förekommer något enda annat utryck, än uti N:ris 272, 3 sidan I spalten att ban — är en bland dem som med serdeles förtjenst vinnlagt sig om utbildningen af det yrk Ka st Fa . see ee .