Aftonbladet – 11 december 1834, sida 1

Friherre Mauritz Klingspor har bos KonstitutionsUtskottet väckt en motion, åsyftande att genom införande af öppen votering. på Riddarhuset upphjelpa Ridd. och Adelns förfallna anseende. Det ar bekant att Frih, Klingspor försvarat det nuvarande representationssättet och Adelns tillvaro såsom ett nödvändigt element i samhället. Vid detta förhållande faller det afgifna förslaget sig helt naturligt och utgår onekligen från en berömvärd afsigt å Hr Frih:s sida? vi frukta endast att detta, likasom hvarje annat medel skall blifva fruktlöst att återkalla till kraft och nyttig verksamhet för det allmänna en institution, hvars tid är förbi, och som, enligt alla tecken, år på sitt yttersta. I allt fall innebållerv Hr Frih:s skildring af Riddarhuset, sådant det nu är, så många tänkvärda anledningar till betraktelser för Läsaren, att den förtjenar största uppmärksamhet, utgången, icke från en fiende, utan såsom varningsord från en vän, hvilken vill väcka den slumrande liknöjdbeten till känslan och minnet af bättre dagar. Memorialet lyder sålunda: M:morial till Höglofl. Konstitutions-Utskottet. Under Riksdagens lopp har jag redan öppet afgifvit min politiska trosbekännelse: jag anser ett konservatift element nödvändigt i alla väl organis. rade samhällen. Med farhåga ser jag således huru detta element i det Movarkiska Sverge försvag:s, I samma mån som Adela nedsättes i allmänna opinionen. Detta leder mig naturligtvis ia uti en forskning om orsakerne till ett förhållande, som endast darar sig från de senaste decennier, och till en undersökning om hvad som varit, och hvad som är. Det fanns en tid då Statens höga Embeten endast voro en lön för redbarheten och förtjensten, då ärligheten var ett medel. till befordran , då egennyttan icke blott var, utan äfven ansågs som en last. Det fanns en tid, då nationaliteten var en dygd, då exemplet dertill gafs i Hofvets salar, då patriotismen kokade lika varmt i hofmans som i medl