Aftonbladet – 11 december 1834, sida 1

väl icke vågat gifva I en sådan förklaring åt de otydliga uttrycken i Konunga-brefvet. Der talas nemligen om, att handelsfriheten skulle äga rum, till föjje af gällande författningar. Som emedlertid några dylika författningar voro Utskottet alldeles obekanta, hade det ej kunnat förfara annorlunda än som nu skett. Friherre BOIJE : erkände, att han aldrig sett någon olyckligare redaktion, än af det ofvannämnde Koounsahrefvet. Der talades nemligen om gällande firfattningar, som antingen icke funnos, eller som genom denna förordning skulle upphöra att vara gällande. Också hade den blifvit helt och hållet utan åsyftad verkan, ty ingen landiman hade till följe deraf inkommit med några tillverkningar, och en slagtare, som var Ledamot af Utskottet, hade förklarat, att om ban pi torget finge se kött infört uoder det bestämda Marktalet, skulle han derå göra beslag. Frih. annoncerade sålunda en Motion, hvilken han anhöll om att få framdeles aflemna, det Ekonomier Utskottet måtte föreslå en Und. skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, antingen af en förklaring på den nämnde förordningen, eller af en befallning till Landshöfdingarne att underätta Allmogen om den handelsfrihet som härigenom var henne förunnad, Friherre CEDERSTÖM ville, att Utskottet i alla fall szulle föreslå Saluaccisens upphörande, emedan tillvatelsen af denna accis alltid åberopades som skäl af Embetena, alt yrka Skråernas fortfarande, men ban ansåg det likväl för bittida att ännu lita på det Landtmanncen skulle kunna förse Städerne med deras behof af bröd, dricka m. m. Betänkandet återremitterades. En långvarig, ehuru, icke till lika grad märkelig debatt, föreföll sedermera i anledning af EkonomieUtskottets Betänkande om Tolagen. Frågan hvälfde sig egentligen om huruvida denna skulle anses af Bevilinings och Ekonomisk natur, och hvarpå Utskottet icke gifvit något bestämdt Utlåtande. För den förra egenskapen talade Friherre Stedingk, Grefve Horn och Hr Dalman; för den sednare åter Grefve Fersen, Frib:ne Cederström och Boije, samt Ar af Billberg. Hr von Hartmansdorff fann frågan tvetydig. Frih. Stedingk och Hr Dalman inskränkte emedlertid sina önskningar för närvarande deriill, att Tolagen måtte redovisas likasom aila andra Statens inkomster inför Regering och Ständer, och de behof bestämmas, hvartill den skulle få användas, hvarföre de fordrade Betänkanrdets återremitterande. Grefve Horn fruktade, att ingenting dermed skulle vinnas, i anseende till Utskottets puv-rande sammansättning.