blifvit ordadt, icke gör mera verkan, än en ropandes röst i öknen. Om händelsen är sidan, som nyss nämndes, föreställer jag mig, huru de andra Stånden skola skratta åt oss och säga: Låt bönderna gräla, saken går nog ändå. Dertill svarar jag: Skrattar bäst, som skrattar sist. Ehuru jag således icke väntar någon framgång af en återremiss, vill jag dock yrka derpå för den händelsen, att frågaa änsu icke skulle vara för denna gång så ohjelpligen förlorad, som jag har anledning tro. Flera ledamöter förenade sig med cen eller anuvuan af föreståeade talare och yrkade samtligen återremiss, som ock af Ståndet beslöts. — BB ———-— — ——ujhqWe ww m—Cs—