Aftonbladet – 9 december 1834, sida 1

. tens skjutsaing vara tforbunden — lklalaren beklaI gade, att en kränkning af grundlag och kontrakter kunnat äga rum, sådan som de tre Stånden, vid I sista Riksdag, glorde sig skyldiga till, då de bestämI de en passevolans-afgif: att utgå i 15 år. Talaren erinrade ock om det sätt, hvarpå gamla passevolans-kassan blifvit använd samt instämde i A. Damielssons i ämnet väckta motion och H. Janssons reservation mot Utskottsbetänkandet. i JÖNS JÖNSSON från Skåne (skriftligen): Mera I än en gång har man både offentligen och enskildt hört personer, de der sökt insinuera, att synnerligen allmogens och dess representanters idkeligen upprepade klagan öfver tunga skattebördor härrör f;ån en så vanlig obelåtenhet med sitt närvarande till stånd, från ett mindre lofvärdt tadelbegär, från en lågegennytta, hvilken, med enskilta intresset till sit enda mål, tvekar att åt fosterlandet offra en skärf af sin behållning. Ganska aktningsvärda ; menniskor, med varmt pit för fäderneslandets väl, knona missledas till ett slikt språk, genom bristande undersökningar om rätta förhållandet. De jemföra I totalsumman af våra utlagor med den i främmande I Jänder, och taga i betraktande den olika folkmängI den, och, såsom ett facit af denna kalkyl, stadga de hos sig den öfvertygelse, att våra skatter äro ganska drägliga. Men de glömma härvid, att som man säger, skon icke trycker alla delar af foten lika; de förbise den sanna verkande orsaken till den yttrade missbelåtenheten, nemligen skatternas så högst ojemna och oformliga fördelning: Detta ämne, hvaröfver klagovisorna blifvit i så mångfalldiga toner varierade, att snart börja låta som missljud; hvaröfver, säger jag, statsekonomierna med så mycket skäl forskat, och representanterna på så många olika man ordat, är väl af den maktpåliggande egenskap, att, då ett äfven det ringaste projekt göres, för att tillvägabringa någon slags jemnhet i en liten del af beskattnivgen, man väl icke ändå bör med vårdslöshet och motvilja förbigå sådant, hvilket förhållande dock verkligen ägt rum med de mationer, som under denna Riksdag blifvit väckta rörande passevolansen, och hvilka Sta:ssamt Ekon.-Utskotten på ett ganska knapphändigt sätt afspisat i sitt förevarande betänkande. Talaren gjorde derefter en kort skildring af det allmänt kända sätt, hvarpå sistlidoe rik;sdags kontrakter, ingångne mellan kronan och indider, drogos under Ständernas pröfning, och huru man skred till afgörande tvärt emot Bonde-Stådets protest, hvars rätt var i fråga.? Sedermera framställde han följande detaljer, för att visa passevolansens dryghet och behofvet af jemkning och rättelse derutinnan: Vid kavallerierna i Skåne betalar nemligen Rusthållaren årlig mötes-passe-olans för karlen 10 Rdr 24 sk. kurant eller Riksgäld; vidare, till hästens underhåll under mötet, en tunna hafre efter markegång, vanligen 6 Rdr; tjugufem Li hö 6 Rdr 12 sk.; fem Lt halm 1 Rdr 24 sk.; tross-passevolansen af hvart rusthåll 3 Rdr 36 sk.; summa å: ligen tjugoåtta Rdr. Tager man sedan i betraktande de enorma utgifterna för beklädnaden och hästen m, m. samt de vanskligheter, hvilka med detta onus sig förete, torde väl med skäl den jemkning, som medlemmar i vårt Stånd under detta riksmöte föreslagit, ej böra alideles hafva blifvit af de Höglofliga Utskotten förbisedd. Man erhåller lätteligen ett begrepp om de kostnader, som rustningen i ett för allt medför, då man vet, att hvaren af de 10 vakanserna, som någongång vid hvarje sqvadren förefinnas, betalas med 222 Rdr och dessutan äfven för de vakanta numren 28 Riksdalers passevolans, tillsamman tvåhundrafemtio Rdr Rgd. Sådant är åtminstone det allmänt kända förhållandet vid de Skånska indelta kavalleri-regementerna. Uti sistnämnda provins utgöres rustniogen på intet ställe af mera än ett helt mantal, och ett sådant innehåller i åtskilliga delar af provinsen endast sextio å sjuttio tunneland jord; och då man nu äfven ericrar sig, att uti berörde provins ailldeles inga Augmentshemman finnas så torde, synperligen då man besinnar de förändringar i munderingen, som stundom ifrågakomma, af allt detta kunna slu!as, att Skåne icke är någon af de minst tryckte provinser genom rustningen. Med roteringen är förbållandet enahanda. Det torde således icke kunna af någon rättänkande tydas som en obillig fordran, att landtmannen, på hvilkens lott det fallit att i så måvga delar utgöra skatter, dryga i proportion till öfrige medborgares, är outtröttelig uti att söka en skälig jemkning. Statsmakternas pligt att tillugnnahrinana om sd. a a 6 LL aäasefp 8 Ce oo Ae