Aftonbladet – 24 november 1834, sida 3

på kredit; såsom jag ock besökte Presterne på landet, hvilka af vördnad för mia sal, Fars minne bemötte mig ganska hederligt. Så länge Eokefru Gramberg bodde i Lund, hade jag någon tillllyckt; men ända från den första Oktober 1903 tiil den 20 September 1907, då jag bief myndig, var jag stadd i stort betryck. Biand andra avekdoter, som förtjena uppmarksamhet, vill jag nämna den, som mer än Hundratde personer kävona, att ehuru Biszopsvådåren råckte till des första Maj 1806, och jag söledes var berättigad bo i Biskopshaset intul den da igen, måste jag likväl flytta derifrån vårte: minen ön4. emedan jag steg för bittida upp, eburna i ( I alt rum, och stude,ade, samt sålunda vwackte ve1 derhörande ur sia sömn. Jag drefs allenast bort ur Biskopsbuset; men inger anstalt fogade; om annat bovingsrum; och. som midt i terminen, de bruk baraste rumrmaen I staden voro uthyrda, kör jag ed ssaffa mig annat rum, än hos en gammal afsKkedad Lansman, som bodde vid Lunds Tors, nästinvill Direktör Wensters Hus, der jag fick en hbalft underiordisk kammare med en allof uti. Jeg läste väl helt mo igt i denaa Munkeell; men ålrog mig en svår siukdom, hvilsen dock besparade mig åt många detta litvets bekymmer. Hafvudolagenheten var, alt ingen hade bestämdt åtagit sig de omyndiges vård. Min ynogre Bror led väl ingen ytre röd; men man lät ej lära honom nigot; utan han gick som en dragdiifvare, och bief det sedan af vana i ail sin tid. Vid 19 års ålder satte man bonoa till Arrendator af ett Preberde-hemman: hans öde är kändt, men icke hans stora mnatursgålvor, hvilka blefvo honom och fäcerneslandet till alisivgen nytta, emedan vid 13 års ålder upphörde hans uppfostran: likväl kunde gossen vid Fadrens död temligen väl Latin, Grekiska, Franska, Tyska och Enge.ska; mea efter Fadrens död voro lammen utan, herde; mena Getterna hade i stället tagit herberge i lustgården. — Detta är a!lenast ett exempel; men utan tvifvel är ingenting så allmänt, om utt föräldralösa barn vanvårdas och misshandlas. I detta afseende förtjena två omständigheler att brehjertos3 den ena att en sträng lag utgifves mot omyndigas misshandling såsom voro de oskäiiga kreatur; den andra, a!t Förmyndare-Kammeare mrättas, för att bevaka deras gods. Quistofta i Oitober 1834. D. MUNCK ar ROSENSKÖLD. Professor, Piost och Kyrkoherde.